Med smak av både sött och surt.

Just nu befinner jag mig, som tidigare nämnt, i ett märkligt tillstånd. Inte riktigt vid mina sinnens fulla bruk men inte heller galen. Bara drabbad av damfotbollssjukan, damfotbollsfeber, damfotbollsinfluensan - kalla det vad ni vill. Hur eller hur är det ett välidgt märkligt tillstånd. Ena dagen full av enerig och med ett humör som heter duga. Andra dagen trött och orkelslös med påsar hänganden ned till knäna. Hur märkligt det än låter brukar dagarna vara sammankopplade med Sveriges matcher i fotbolls-EM. Jag har sällan mina bästa dagar just på Sveriges matchdagar - då är jag oftast alldeles för nervös för att kunna ta hand om mig själv. Peppdagarna kommer ofta dagen efter Sverigematcher - efter som Sverige hittills har vunnit sina matcher. Deppdagarna är de där mellan. De där dagarna när man inte längre är pepp efter senaste vinsten men inte heller ser nästa match komma runt hörnet. Således består mitt liv just nu av nervositet, lyckorus och mörker. Med mörker menar jag inte att vara dramatisk, jag syftar snarare på dvalan där man inte är pepp men inte heller depp. Grå och likgiltig.
Därför utblir uppdateringar. Därför skrivs inläggen till denna blogg med icke-regelbundna mellanrum. De uppdaterningarna som sedan, några dagar för sent, dyker upp är ofta totalt inaktuella. Men i´ll do my best.

Just nu är jag givetvis glad över segern i gruppen, två vinster och en oavgjord men jag är också förvirrad efter Sveriges gruppspel. Glad över det stundtals geniala Svenska spelet. Förbryllad över den knattefotboll som ibland syns på planen.

Helt enklet förvirrade. Genialt spel och knattefotboll - i en inte allt för härlig kompination med smak av både sött och surt.

Fundersam över startelvan och Kosse men också överraskad över enskilda prestationer så som de Therese Sjögran och Caroline Seger visat upp. Jag är även djupt imponerad över Sara Thunebro som jag - utan minsta tvekan - nu vågar kalla för världens bästa ytterback.
Men mest av allt är jag förbryllad. Sverige spelar stundtals så som världens bästa damlag ska - alltså på det sätt som Sverige gör att Sverige kan slå alla! - men ibland faller de ihop och påminner mer om tjejfotboll än damfotboll. Därför är jag oroad. Hur går det egentligen mot Norge? Kommer Sverige uppträda som ett av världens bästa lag eller kommer de att utmanivreras tämligen enkelt? Jag vet inte, finns det någon som egentligen har ett svar på den frågan?

Enligt mig finns det ett sätt som kan förändra läget - sen hur det går, med eller utan mina förändringar, kan jag som sagt inte svara på - och det är ändringar i startelvan. Ändringar som jag anser absolut nödvändiga. För att bästa möjliga lag alltid bör finnas på planen. Det förbättrar, som alla säkert förstår, alltid ett lags chanser. Enligt mig bör Schelin flyttas ned på kanten då det är som en yttermittfältare hon hittills presterat under detta mästerskap. L8 har, som många andra hävdar, inte varit dålig hittills. Hon har bara gjort ett jobb som en yttermittfältare är menat att göra och således inte lyckats fullt ut i rollen som anfallare. Lottas plats i anfallet ska Jessica Landstörm ta, inget snack om saken. Vi behöver Landis fysik och vilja, dessutom visade hon upp en väldig fart de minuter hon fick mot England. Nilla Fischer bör nu vara redo att ta klivet in i startelvan och då passeras således Dahlkvist till bänken - inte för att hon på något sätt varit dålig utan för att Fischer i mina ögon är bättre. Dahlkvist får sällskap som bänkvärmare av Asllani. För vad har Kosse egentligen presterat i detta EM? Bortsett från målet mot Italien alltså? Hon har lyckats med en och annan dragning och mot England vann hon till och med några närkamper. Men förutom det? Hon har sprungit mycket, säga vad man vill men speed under skosulorna har hon... Men löpningarna har ofta kommit helt fel.

Nu vet vi inte om Mr Dennerby tycker som jag. Troligen gör han inte det. Troligen kommer startelvan mot Norge att se ut som den gjort de två senatse matcherna. Möjligen att Sara Larsson går in brevid Rohlin som mittback, möjlgen att Fischer stegar in på det defensiva mittfältet. Men jag tror att Kosse återfinns på högerkanten och att Landström blir den som får värma bänk mot Norge. Jag tror det. Jag hoppas på något helt annat - helt enklet för att de bästa spelarna ska spela. Enklare än så kan det väl knappast bli?