2009 - vad var det som hände egentligen?

2009 var ett år då ingenting blev som det skulle. Inget blev som det borde enligt tradition och logik. Ingenting, absolut ingenting blev som det borde ha blivit. Umeå puttades ned från den tron de suttit på i många år. Guldfavoriten Sverige floppade i EM och Mr Dennerby, fick trots det, sitta kvar som förbundskapten. En okänd brud, med Göteborg som klubbadress, tog allsvenskan med storm och dundrade in mål på mål. Lotta Schelin tappade formen totalt vid helt fel tillfälle, Sara Thunebro lämnade Djurgården för Frankfurt. Umeå, och många fler, brottades med ekonomiska bekymmer. Asllani snackade sig till en plats i den svenska startelvan. Seger segrade, liksom hennes Linköping.
2009 blev året då ingenting blev som det skulle.

Årets spelare: Caroline Seger.
Talangen blommade ut på allvar under 2009 och kanske, kanske har nu Malin Moström fått sin rättmätiga efterträdare. Eller, ingen kan axla Mosans mantel. Men Seger kan bli landslagets nya ledare, det visade hon under 2009 då hon ledde Linköping till Seger i cupen, supercupen och allsvenskan. En ledare är en ledare, och det leder ofta till Seger.

Årets match: Linköping – Umeå.
Den moraliska finalen i näst sista omgången av årets allsvenska kan mycket möjligt ha varit årets största klubbmatch inom damfotbollen, inte bara i Sverige. Utmanarna krossade mästarinnorna i en match ingen av spelarna lär glömma än på några år.

Årets mål: Sista målet i matchen mellan Hammarby och Umeå.
Klockan hade passerat 90 minuter och på Kanalplans hemmabänk hade Hammarbyspelarna svårt att dölja sin glädje. Publiken, ungefär 250 tappra själar, muttrade ”hur är detta möjligt, 3-1 mot självaste Umeå?” Då klippte Johanna Andersson in sitt andra, och Hammarbys fjärde, mål för kvällen. Mäktigt!

Årets vinnare: Damallsvenskan.
I många år har damallsvenskan varit tråkigt förutsägbar. I år ändrades det. Trots att Linköping vann damallsvenskan heter damallsvenskans största vinnare 2009 just damallsvenskan. En jämnare och mindre förutsägbar serie är en bättre serie.

Årets flopp: Sverige.
Det snackades om guld. Men när det gällde att visa framfötterna på allvar valde Sverige att backa och Norge kunde leka hem kvartsfinalen i EM. Det om något måste ses som en flopp med stort F.

Årets topp: Tyskland.
De vinner och vinner och vinner. Varje år, varje mästerskap, står de pall för pressen och gör precis det som förväntas av dem – de vinner. Är inte det styrka så säg.

Årets tränare: Magnus Wikman.
Torbjörn Nilsson eller Magnus Wikman, det är frågan. Båda lyckades med makalösa bedrifter under 2009. Skillanden mellan dem, det som i sin tur gör att Wikman hyllas mer än Nilsson, är helt enkelt att guld är mer värt än silver.

Årets mest överskattade: Renate da Cousta.
Brassan som gjorde sig ett namn redan under VM 2003 kom till Malmö som en tilltänkt frälsare. Hon lämnade staden som en förlorare. En stelfrusen, smått oinspirerad och bortglömd förlorare – typ.

Årets mest underskattade: Sara Thunebro.
Det har snackats om Rohlin, Seger och Sjögran. Men Sveriges bästa spelare under EM i Finland hette Thunebro. Och de som såg hur hon bar fram Djurgården under allsvenskans första halva kan inte göra annat än skaka på huvudet och hålla med om att Thunebro är inte ens hälften så hyllad och älskad som hon bör vara.

Årets hej då: Victoria Sandell Svensson, Hanna Ljungberg och Kicki Bengtsson.
Tre oersättliga profiler lämnade elitfotbollen under 2009. Tre profiler som kommer att saknas, men förhoppningsvis inte försvinna för gott.

Re: Den kränkande kontaktannonsen

Annandag jul och Fotbollsflatan beger sig till stammishaket. Väl där springer hon på ett fåtal bekanta ansikten. Fotbollsbrudar dansar till schlagermusik tillsammans med andra brudar. Fotbollsbrudar som, enligt hörsägnen, är relativt öppna med sin läggning men fotbollsbrudar som ändå inte ska outas av Fotbollsflatan. Dj:n, The Boss, gör allt för att bryta schlagermusiken som, på allmän begäran, strömmar ut ur högtalarna. Utan framgång. Så fort hon slänger på någon tuggummipop som annars brukar gå hem avtar dansandet och inom loppet av tre minuter har minst fem danssugna brudar samlats runt henne och tjatat och tjatat om schlager. Dj:n viker ned sig. Fotbollsbrudarna dansar till schlagermusik tillsammans med andra brudar. Fotbollsflatan dansar inte. The Boss presenterar FF som ”lilla toffelslave” och påpekar sedan att FF även är pressekreterare, men mest slav i största allmänhet. Men det roligaste och mest intressanta som hände under kvällen är när FF söker sig till toaletten. Bakom mig i kön hamnar ett ex till Bitterflatan. Och en intressant konversation följer.

Exet: Vänta, jag känner igen dig.
FF: Jo, vi har hälsat.
Exet: Men det ÄR du som skrivit den där kontaktannonsen om Bitterflatan va? Den kränkande kontaktannosen, haha!
FF: Mmmhmm, jo.
Exet: Gud vad rolig den var. Du måste skriva fler annonser. Hon måste få ligga snart, hon håller på att bli outhärdlig.
FF: Hon verkade ju inte uppskatta annonsen så där jättemycket.
Exet: Skojar du eller? Hon skrattade så hon höll på att dö när hon läste den. Tro mig. Jag känner henne rätt bra. Men du, lova att du skriver fler annonser – hon måste verkligen få ligga!

God jul.

Maten är fixad, ljusen tända. Ikväll rimmar Fotbollsflatan och Akademikern till julklappar. Alla klappar är inhandlade men ändå känner FF att det är något som saknas. Plötsligt tänker jag att fiktiva presenter också är presenter och börjar slå in julklappar till utvalda brudar som under året dragit på sig den blågula landslagströjan. Utan rim får de dessa presenter, men med välformulerade motiveringar.

God jul...

Asllani: Medieträning
Detta kan det nya utlandsproffset, kaxig och talangfull som få, behöva. En medietränad Kosse innebär med största sannolikhet en tråkigare Kosse. Men Fotbollsflatan är övertygad om att Kosse själv skulle få en mindre turbulent tillvaro om hon fick medieträning.
Landström: En fystränare.
FF vet inte vem av landslagsbrudarna som är mest vältränad. Men något säger mig att Landis finns med i toppen. Trots det betonar hon ofta att hon vill utveckla sin fysik. En personlig fystränare är som klippt och skuret för träningsfreaket som nu drar till USA.
Schelin: Formen ala 2006
Om L8 hittar tillbaka till den form hon var i under 2006 är hon en av världens bästa fotbollsspelare. Därför passar det båda L8 själv och FF mycket bra om formen från 2006 återfinns och återlämnas till dess rätta ägarinna.
Seger: En returbiljett till Linköping och allsvenskan
Sveriges bästa fotbollsspelare 2009 drar till USA. Men för att allsvenskan ska vara världens bästa liga bör de bästa lirarna finnas i serien. Vad passar då bättre än att Seger får en betalt flygbiljett och ett långtidskontrakt med Linköping av tomten?
Sjögran: En ny frisyr
Den frisyr Terre har är inte ful, snarare rätt snygg och modern. Men allt vax som går åt för att hålla frisyren på plats är knappast bra – varken för klimatet eller Sjögrans personliga ekonomi.
Liljegärd: En plats i startelvan
Fotbollsflatan har inte makten att bestämma vem som ska ingå i landslagets startelva. Men någon match från start kan väl Göteborgstjejen få? Tre, fyra chanser är hon värd.
Lindalh: Lundgren till landslaget.
Lindalh har nu varit ohotad förstamålvakt i en rad internationella mästerkap. Om detta resulterar i motivationsbrist och hämmad utveckling låter jag vara osagt, men vore det inte bättre Sofia Lundgren återigen fick utmana Lindalh?
Forsberg: Ett friår
Ett skadefritt år kan hon väl få? Det vore inte mer än rätt efter alla skador.


Tips på fler julklappar? Tveka inte att dela med dig av dem här.

Mitt i julstressen - Simon Bank

Julstöket pågår för fullt mitt ute på landet i det hus som Fotbollsflatan fortfarande envisas med att kalla hemma. Att mamma brutit foten gör att Fotbollsflatan för första gången inte anländer till dukat bord. Ibland hinner jag smita ifrån och då är det till den värld jag trivs bäst i. Damfotbollens värld. När Fotbollsflatan tittade igenom alla de kartonger, som pga platsbrist på internatet, som står kvar i barndomshemmet hittade hon den där tidningen hon leta efter ack så länge. Det ända felet med Sportmagasinets decembernummer 2003 är att damlandslaget inte pryder dess framsida. Annars är det en perfekt tidning – okej, inget är perfekt med detta är så nära total perfektionism man kan komma. Framför allt Simon Banks reportage om det magiska mästerskapet. Varenda ord är väl avvägt. Ord och bokstäver bildar en perfekt symbios som ger texten eget liv. Det är, utan tvekan, den absolut bästa artikel jag läst, någonsin – alla kategorier. Ni som vet med er att den tidningen, decembernumret 2003, ligger på vinden och skräpar borde ta på er tofflorna och söka er för att leta upp den. För er som , olyckligt nog, inte har fått möjligheten att läsa denna fantastiska artikel jag pratar om ska Fotbollsflatan här återge det bästa av det bästa från denna story. Läs och njut.

34 dagar som gav Sverige ett damlandslag att älska
11 september – Göran Persson talar till nationen, han bekräftar uppgifterna att utrikesminister Anna Lindh avlidit efter det knivöverfall hon utsatts för på NK i Stockholm dagen före.
Från Arlanda lyfter flight SK 407 med destination USA. På planet sitter ett svenskt, anonymt, damlandslag.
14 oktober – Samma lag har gett en hel nation tröst, glädje och en fantastisk fotbollsupplevelse. I Kungsträdgården, ett stenkast från mordplatsen på NK, tar 13 000 svenskar emot landslagets hjältinnor.
Sportmagasinets Simon Bank följde VM-lagets 34 dagar långa resa in i svenska folkets hjärtan.
…
Lera och skratt
”Kom igen, tjejer, nu försöker vi trycka till lite i passningarna!” Per Hansson ropar, men det är instruktioner med ett leende. Vad annat kan man göra?
Sverige har kommit till Washington, USA:s politiska och administrativa centrum, men när de ska träna för första gången har både politik och administration havererat. Liksom vädret. Landslaget spelar tvåmål på en träningsplan vid Amerikan universety, men det är en plan som alla världens övriga planer sagt upp både släktskap och bekantskap med. En dyngåker, helt enkelt. En dyngåker som är så bottenlös att Jane Törnqvist genomför träningen utan att gildtackla en enda gång.
---
Under de följande veckorna kommer laget att brottas med en orkan, dåliga träningsplaner, arrangörsmissar, kallt väder, varmt väder, försenade flygplan, sportsliga motgångar, flyttade matchtider, inställda träningar, skador, dopningsdramatik och livmoderskramp. Sara Call ska slita av ett korsband för andra gången på ett VM i USA. Salina Olsson, Hedvig Elander* och Frida Nordin ska inte få spela en enda sekund. Caroline Jönsson ska komma att uppleva nog med helvete för en hel livstid. Men ingen gnäller.
”Det fanns en känsla i det här laget som alla delade. Vi kan vinna VM tillsammans, vi vet verkligen att vi kan det. Den känslan kommer jag att bära med mig resten av livet”, säger Hanna Ljungberg.
…
38 minuter som skakade Sverige.
Caroline Jönsson är först ut för att värma upp, precis som vanligt.
Men ingenting är som vanligt.
Det spelar ingen roll att hon skulle kunna flytta berg för att få spela en här matchen, för hon kan inte rubba det besked som 38 minuter före avskark kommer från läktaren. Sune Hellström, Lars-Åke Lagrell och Susanne Erlandsson fattar beslutet som ingen trodde att de skulle behöva fatta.
Caroline Jönsson får inte spela.
…
Stjärnorna
Det har gått lite mer än en månad sedan ett svenskt landslag reste till USA med en gemensam känsla som Hanna Ljungberg formulerade i en mening: ”Vi kan vinna VM tillsammans, vi vet verkligen att vi kan det.”
Det blev ett silver, men Malin Moström ler när bussen sakta svänger in mot Kungsträdgården.
”Jag är stolt över vad vi gjort, trots att vi inte nådde ända fram, säger hon och funderar en sekund innan hon fortsätter.
”Vi tog vårt guld när vi kom hem.”
...

Är det inte bra så säg? Fotbollsflatan torkar bort fukt som samlat sig under ögat innan hon sugs tillbaka in till verkligheten, julen och stressen.

*Lindahl är givetvis det korrekta namnet på Sveriges tredjemålvakt under VM 2003. Hur Mr Bank kunde missa det är en gåta Fotbollsflatan låter förbli obesvarad.

Hur tänker sveriges sportkanal egentligen?

Agget mot ”Sveriges sportkanal” växer för varje dag som går. Tv4 tycks vara mäkta stolta över att de köpt in nästintill all sport som går. Eller rättare sagt, resterna som canal plus lämnar efter sig. Det är tv4 stolta över. Och det ska de väl vara. Sport engagerar, sport upprör, sport skapar glädje och lycka, sport kan få svenskar att samlas och umgås på ett sätt som man inte gör annars i detta avlånga land. Att svenskarna då samlas runt dumburken och tv4 är något som kanalen ska vara stolta över. Men annars då? Förutom det är tv4 en inte alltför proffsig kanal. För vad är meningen med att först köpa in all sport ur den där resthinken och sedan putta ned den i en ny hink. Varför köper tv4 in damallsvenskan när de sedan bara bemödar sig med att sända någon match här och någon match där? Varför lägger kanalen tid och pengar på Dam-EM i fotboll och Dam-VM i handboll när de sedan tycks strunta i att göra dessa sändningar vettiga?

Det finns en annan anledning till att jag inte tycker speciellt bra om tv4. Och den anledningen stavas likt en speciell journalist.
Jag springer på honom ibland, känner hur irritationen växer för varje gång han beblandar sig med det jag dedikerat mitt liv åt. Fillipa Bark och Fotbollsflatan brukar kasta arga blickar åt hans håll varje gång vi ser honom på Kristineberg, Skytteholm eller Kanalplan. Varje gång jag ser honom i tv-rutan sätter jag armarna i kors över bröstet och snörper ihop munnen i en protest. Varje gång snurrar samma tanke genom mitt huvud – hur tänker tv 4?

Mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem. Kvinnors våld mot kvinnor och mäns våld mot män också men mäns våld mot kvinnor är det största av dessa problem. Det är ett samhällsproblem utan dess like. Hur gör vi oss av med det problemet, hur angriper vi det på bästa möjliga sätt? Det vet vi ännu inte. För om vi visste det skulle problemet vara ur världen. Jag skriver vi för att jag menar vi. Detta problem är vårat problem och om vi ska hålla på och skyffla över ansvaret på någon annan kommer vi aldrig lösa detta problem. Jag vet inte hur vi löser detta problem, men jag vet hur vi inte löser det. Det vet tv 4 också.
Tv4-sporten låter en känd journalist rapportera från handboll och fotboll med kvinnor som utövare. Det är mist sagt beklagligt. Att låta en dömd kvinnomisshandlare bevaka damidrott är inte en lösning på problemet. Det är att ta det stora feta problemet ”mäns våld mot kvinnor” och soppa det under en heltäckningsmatta. Det är fegt. Och jag som kvinna och damfotbollsfantast mår illa varje gång han dyker upp i rutan eller springer runt på någon allsvensk arena. Jag känner mig kränkt över det faktum att tv4 låter en dömd kvinnomisshandlare bevaka idrott med kvinnor som utövare. Helt klart är att den journalisten inte respektera kvinnor.

Tanken snurrar återigen genom mitt huvud – hur tänker tv4?

Bitter flata söker

Fotbollsflatan är ingen speciellt bra matchmaker. I våras gjorde hon sitt bästa för att para ihop Akademikern med (O)härlig. Hur det gick vet vi redan. Efter det försökte FF istället få det att hetta till mellan Akademikern och Jesus. Tyvärr visade det sig ganska snabbt att Jesus krävde en oskuld och FF insåg att hon slösade med både sin och Akademikerns tid. Efter det har FF leta lämpliga partners till både Skogsmulle och Hippien – eftersom de tycks leva i någon slags bubbla där de tror att FF är bäst i världen, båda på att flörta och att para ihop folk – utan större framgång. Så nu har jag, stukad och misslyckad, lagt den karriären på hyllan. Enda tills nu.
Som vanligt på en ledig lördagsmorgon (öhm, kan man räkna klockan 13 som morgon?) tittade jag in min favoritblogg. Där kunde jag läsa om stolpskott och konsten att inte få ligga. Bitterflatan har tydligen bara träffat stolpskott hittills i livet. Det slår mig att jag inte känner några stolpskott. (O)härlig räknas liksom inte, dessutom vore det en överdrift att påstå att vi idag känner varandra - Och Bitterflatan och (O)härlig skulle aldrig gå ihop, de skulle ha ihjäl varandra efter någon timme i samma rum. Eller Bitterflatan skulle ha ihjäl (O)härlig. BF har liksom lite mer muskler på kroppen än den bruden.
Tillbaka till huvudmeningen nu. Jag känner inga stolpskott och det slår mig att jag nu ska dra mitt strå till stacken och hjälpa Bitterflatan att gräva fram en brud som sitter som en konstspark i krysset och som dessutom släpper till mellan lakanen. Få se nu.

Bitter flata söker fru.
Bitterflatan är smart och klok. Hon viker aldrig ned sig i diskussioner – för att hon ALLTID har rätt och således finns det ingen anledning att vika ned sig. Hon får ibland damputbrott och förklarar titt som tätt hur mjuk hon är, på insidan också på utsidan (”Jag är alldeles mjuk, om jag bara vore lite mjukare skulle jag vara som en sådan där. Vad heter det? En slajmklump”). Bitterflatan kör med folk och är van att få sin vilja fram. Hon är inte sen att göra det hon ska, när hon ska det. Hon är bra på att följa deadlines och kommer alltid i tid. Hon är tidsfarsist. Hon ställer krav på människor i sin omgivning men skulle aldrig drömma om att ställa högre krav på någon än vad hon ställer på sig själv. Bitterflatan är bitter som få och söker någon som står ut med henne, eller någon som i alla fall påstår sig göra det.

Är det något för dig?
Hör av dig till

Bitter flata söker fitta - nu räcker det fan, inget mer djävla stolpskott

Pappa har fel, smygreklam ÄR bra och inget annat.

Smygreklam är bra, det har pappa sagt. Men han har också påpekat att smygreklam är fult då dess enda syfte är att lura på människor saker de egentligen inte vill ha. Fast de människorna ska givetvis tro att de vill ha det. Pappa är klok. Riktigt smart. Han är en sådan som kan ta alla tårtbitar i TP redan under första omgången - så i familjen har vi blivit tvungna att införa den ologiska regeln att omslag inte är tillåtet när man svarat rätt på en pluppfråga. Han är en sådan som skriver alla rätt på högskoleprovet, och högskoleprovet skriver han bara för nöjesskull. Pappa är en sådan människa som på tio minuter pekar och visar på en världskarta hur hela första världskriget gick till så att dottern sedan skriver full pott på ett historieprov. Pappa är en sådan där smart gubbe som huxflux blir stormästare i något frågesportsprogram som sänds på tv. Kort sagt, pappa är smart. Länge trodde jag att han kunde allt, det gjorde även storasyster. När vi båda passerade 20-strecket och jag frågade pappa vem som avgjorde VM-finalen 2003 och syster undrade om skillnaden mellan gnostisismen och den grekiska gudstron upptäckte vi att pappa faktiskt inte var allvetare. Men smart är han, trots att han faktiskt inte vet allt.

Pappa säger att smygreklam är bra, men fult. Men jag hävdar att han har fel. Smygreklam är bra och bara bra. Och vill man inte ha den vara som smygreklamen berör så får man tacka nej, annars är köparen den osmarta och inte säljaren. Så därför ska jag nu göra smygreklam för Marta fotbollsmagasin – personligen har jag alltid trott att tidningen heter Fotbollsmagasinet Marta, men tji fick jag. Marta (tidningen alltså, inte spelaren – ni vet, hon från Brasilien som tidigare lirade i Umeå IK) är en grym tidning för alla er som har damfotboll som ett stort intresse. Att tidningen marknadsför sig under slogan ”Marta Fotbollsmagasin – Inspiration för tjejer med fotboll som livsstil” är bara att beklaga. Det är nog en miss helt enkelt. Det slår mig att jag ännu inte påpekat denna miss för Legenden och jag skriver ned det på min kom-ihåg-lista. För Marta är inte bara till för tjejer med fotboll som livsstil. Det är en tidning till för alla som gillar brudar som lirar boll. Kille eller tjej eller transperson. Hon, han, hen. Det spelar liksom ingen roll. Gillar du damfotboll är det Marta du ska läsa, oavsett vilken könstillhörighet anser dig tillhöra.

Idag landade årets sista nummer i min brevlåda*. Och detta nummer är det bästa hittills. För att inte prata om det snyggaste. När Legenden och Fotbollsflatan talades vid i torsdags morse sa Legenden ”jag sitter här med nya tidningen framför mig. Och jag kan säga att det är en snygg tidning”. Hon överdrev inte. Detta nummer är helt enkelt sjukt djävla snyggt. Sara Thunebro är snygg, den stilrena vita bakgrunden likaså. De röda detaljerna också.
Och innehållet sedan. Jag utgår från att du som läser detta känner till Linköpings magiska fotbolls år 2009? Och att du vet vilka de tre gamla lirarna Malin, Moström, Swedberg och Andersson är. Du har säkerligen hört namnet Marika Domanski Lyfors några gånger. Du vill säkert läsa om det svenska landslaget – det sargade landslaget? Och du tar tacksamt emot råd runt ätstörningar? Eller hur? Jag tänkte väl det.

Dock finns det en artikel i detta nummer som inte riktigt håller samma höga klass som tidningen i sin helhet. Det är den om Damallsvenskans mesta spelare. Den artikeln är inte så vidare värst bra. Intressant? Jo. Lite smårolig? Man vet inte men jag kan tycka det. Ärlig? Oja, speciellt rörande Therese Brogårde. Men artikeln i helhet får, nätt och jämt, godkänt. Det är Legenden och Fotbollsflatan rörande överens om. Men nästa gång kommer författaren till den artikeln att bidra med bättre journalistik. Då kommer hon att skriva en artikel om ett nyblivet utlandsproffs. En kaxig brud som nu konkurrerar om en startplats i landslaget, på riktigt. Vem spelaren är får du veta när första numret årgång 2010 dyker ned i din brevlåda. Tills dess får du hålla till godo med den sjukt snygga tidningen som avslutar detta damfotbolls år. Men det är ju tusan inte fy skam det inte.

*Är detta en tidning som kan intressera dig? Gå då in på Martas hemsida och klicka dig runt tills du sett till att denna tidning hittar hem till din brevlåda.

Tyskland, det tycker jag inte riktigt om.

Tyskland.
Fotbollsflatan tycker inte riktigt om Tyskland. Först Hitler som tog över Nietches tankar om Napoleonmänniksan. Sedan det där som gör att det isar i mitt huvud lite titt som tätt, språket. Så fort någon börjar prata tyska, alternativt svenska med tysk brytning känner Fotbollsflatan att skärselden vore en mindre smärtsamt lösning på problemet. Sen har vi idrotten. DDR som var världsbäst, ibland på idrottsarenorna men oftast i doppingllabben. Numer är det Tyskland som gäller och mycket få idrottsutövare dopar sig. Men de är bäst, trots utebliven testosterondopning. Fotboll. Handboll. Simning. Hästhoppning. Basket. Friidrott. You name it! Tyskland slår Sverige i allt. I alla fall är det så det känns.
Nej, det där Tyskland. Det tycker jag inte riktigt om.

Fotbollsflatan goes Handbollsflatan

Fotbollsflatan är inte bara såld på fotboll. Det är väl ett relativt normalt beteende egentligen. Är man såld på en sport är man ofta såld på flera, till och med de flesta sporter vågar jag påstå. Sportintresse föder mer intresse. Men inget slår fotboll. Även om Fotbollsflatan alltid kommer att sätta fotboll i det främsta rummet sitter jag i dessa dagar bänkad framför tv:n och gapar om handboll. Just nu spelas Sverige – Tyskland - ja, Sverige tycks vara hemmalag trots att de tvingas spela i sitt blåa bortaställ – och det är en upprörd Fotbollsflata som ser Tyskland koppla greppet om matchen. Ännu mer upprört blev det i måndags då Sverige kollapsade mot Frankrike. Strategiskt placerad i mitten av skolans datasal som just då var full av ambitiösa elever, något man inte alltid kan säga om FF, som gjorde sitt bästa för att plugga. Det gick väl si så där för dem. Jag stod upp och skrek. Stundtals ord som inte bör yttras i en skola och definitivt inte i sportsammanhang. Efter matchen ifrågasattes både min obefintliga förmåga att analysera matchen objektivt. Som om inte det vore nog undrade någon också om det verkligen jag verkligen bör kalla mig själv för Fotbollsflatan. Är inte Handbollsflatan ett mer passande namn undrades det. Jag vill nu passa på att kommentera detta. Och vi börjar med ryktet gällande namnbytet. Ett sådant byte kommer givetvis inte att ske. Och anledningen till att jag kan tyckas mer engagerad i handboll än fotboll har egentligen inget med engagemang att göra. För ja, jag skäller mer, skriker mer och svär mer när jag tittar på handboll. Detta eftersom att handboll för mig inte är lika viktigt som fotboll. Jag har ingen relation till spelarna och har aldrig träffat någon av dem. Det är lättare att svära åt och skälla på personer som man aldrig träffat, speciellt när det handlar om en sport som är lite mindre än fotboll. Det är helt enkelt lättare att bete sig som ett svin när det inte handlar om liv och död. Okej, jag överdriver lite. Men inte mycket. Men det är en helt annan historia som får berättas en annan gång.

Över till objektiviteten som enligt TFO inte finns där. När matchen mellan Frankrike och Sverige var till ända och TFO, som endast sätt matchen sporadiskt, har en del att tycka och tänka runt matchen.

TFO: Men shit, vad starkt.
FF: I helvete heller. Så illa!
TFO: Men hallå, pulver! Du kan ju inte säga att det INTE var starkt av Frankrike att hämta upp fem mål. Du är ju inte frisk!
FF: Men vafan! Starkt av Frankrike ooookej! Men pinsamt av Sverige. Så djävla illa. Alltså, amatörer!
TFO: Du kommer aldrig bli en bra journalist. Ska du bli det måste du kunna se vad det andra laget gör bra. Objektivt! Du måste vara objektiv. Amatör? Du är en amatör!
FF: Jag är ledig nu okej. När jag är ledig för jag vara hur partisk jag vill.

Skämmes Linköping!

Att Landström, Asllani och Seger valt att lämna Linköping ala 2010 påverkar Linköping. Och damallsvenskan som helhet. Vi börjar med ala 2010, kanske för att de senare kommer att leda till den allsvenska helheten.

Som Linköpings trupp ser ut just nu saknar de anfallsspel. Ärligt, jag överdriver inte. Just nu,
i dag runt lunchtid, finns det inget anfall i Sveriges bästa klubblag. Och jag poängterar återigen att jag inte överdriver, inte ett endaste dugg. Motbevisa mig gärna om ni vill. Men Fotbollsflatan hävdar nu att; just nu finns det inget anfall att stoltsera med i de regerande mästarna Linköping. Under allsvenskan 2009 gjorde Linköping totalt 45 mål. Jessica Landström gjorde 12 av dem. Kosovare Asllani lika många som anfallskollegan. De två startade i 21, respektive 19 av allsvenskans omgångar denna säsong. De andra anfallarna som just nu är bundna till har spelat 10 matcher (tillsammans, var av en av dem från start) och gjort zero mål. N O L L! De tre anfallarna som nu finns kvar i mästarklubben, Josefine Öqvist, Jonna Andersson och Ida Brännström har således inte nätat en endaste gång i allsvenskan 2009. Man bör ha med i beräkningen att Jossan varit skadad hela detta år och att det därför är orättvist att ta med henne i denna diskussion. Men Jossan ala 2010 är ett lika osäkert kort som Jossan ala 2009 och det förstärker bara den bild Fotbollsflatan väljer att måla upp som sanning – Linköping ala 2010 har inget anfall.
Detta icke-anfall gör att mycket fokus kommer att ligga på försvaret hos de regerande mästarna under nästa säsong. Inget fel i det egentligen. Men...

Fotboll är ett spel som handlar om vem som gör flest mål. Också om vem som släpper i minst men framför allt vilket lag som gör flest. Fotbollsflatan anser att fotboll är en sport som ska spelas med offensiv inställning. Viljan att vinna ska vara större än rädslan för att förlora. Det är så fotboll ska spelas. Och att svenska mästarna ala 2009 kommer att låta försvaret styra spelet (ännu mer än vad de gjorde under 2009, då de faktiskt hade ett anfallsspel) känns minst sagt skrämmande. Och det värsta är att lag som Umeå IK, LdB Malmö, Djurgården, Hammarby och Tyresö, för att bara nämna en handfull exempel, troligen kommer att ta efter. Allsvenskan kommer således bli ett jippo där fotboll spelas på ett icke värdigt sätt. Och mästarlaget 2009 går i spetsen för denna utveckling. Skämmes!

Gör USA Kosse till en bättre spelare?

Fotbollsflatan gillar att tycka till om den kaxiga och frispråkiga Kosovare Asllani. För att hon är just frispråkig och kaxig. Men också för att hennes uttalande inte alltid känns genomtänkta. Mer genomtänkta än Josefine Öqvists uttalanden, men inte lika genomtänkta som Victoria Sandell Svensson. Fast ibland undrar jag om Kosse inte är mycket mer eftertänksam än man kan tro. Ibland känns det vekligen som att hon säger vissa saker bara för att bygga på sitt varumärke som frispråkig diva. Men ibland tror jag inte att hon vet riktigt vad hon egentligen säger med det hon säger.
Hur eller hur. Nu är det klart att damallsvenskan blir ytterliggare än profil fattigare. För oavsett om Kosse tänker eller inte innan hon öppnar munnen så är hon en stor profil i Sverige. En profil som den svenska serien och det svenska landslaget behöver. Frågan är vad Kosse tänker när hon till sportbladet säger följande;
”Efter som jag vunnit allt i Sverige är jag redo för nya utmaningar nu”.

Och jag undrar vad hon menar egentligen. Menar hon att för att hon vunnit ligan, cupen och super cupen så är hon redo för proffslivet. Menar hon att man måste ha vunnit allt man kan i sitt hemland för att prova på proffslivet? Eller menar hon helt enkelt att hon gjort sitt i den svenska ligan nu? Antagligen. Men mig veterligen har Kosse inte utvecklats speciellt mycket de senaste året, trots klubblagets framgångar. Så frågan är om inte den kaxiga och frispråkiga bruden tar en stor chansning nu när hon packar väskorna och testar lyckan i USA. Jag tror det. Jag tror att Kosse kommer hem nästa säsong med svansen mellan benen. Om fotbollsflatan har rätt lär framtiden utvisa.

Framtiden lär också utvisa hur det går för Linköping ala 2010. Som truppen ser ut nu lär det inte bli guld. Helt klart är att Kosse lämnar ett svagare Linköping för proffslivet i USA, frågan är om det gör henne till en bättre fotbollsspelare.

Eller så är Vickan ashet i klänning.

Victoria Sandell Svensson har nu fått det yppersta beviset på att hon är rätt folkkär. Eller kommer att bli. För att man kommer att delta i någon form av kändisprogram brukar betyda det, att populariteten skjuter i höjden. Men Let´s dance Vickan, hur tänkte du då?

Fotbollsflatan vet inget om Vickans taktkänsla men som hon rört sig på fotbollsplan antar jag att kan röra sig på dansgolvet också. Det är inte där min oro ligger. Inte heller tanken på hur Vickans fotbollslår matchas till en glittrig klänning – det om något kan bli väldigt intressant att få svar på och man lär antagligen bjudas på ett och annat skratt. Eller så är Vickan ashet i klänning. Men då fotbollsflatan aldrig sett Vickan glittra i klänning under diverse idrottsgalor antar jag att hon helt enkelt inte känner sig bekväm i det klädelsplagget. Och är man inte bekväm brukar resultatet oftast inte bli ashett. Men vi får se.
Det som gör att jag ställer mig frågande till Vickans deltagande i Let´s dance är två olika faktorer. Dels blir Vickan nu ett hett byte för kvällstidningar och skvallerpress. Om hon överlever en månad. Och det lär hon göra. Vill Vickan ha sitt privatliv i diverse tidningar? Öhm...
Utan att utveckla svarar jag nej på den frågan. Nej, det vill hon inte.

Och sedan. Let´s dance är rent utsagt ett skitprogram. Att kändisar dansar i tv är i sig ingen dålig idé och säkerligen underhållande även om fotbollsflatan själv aldrig fastnat för den typen av underhållning. Men Let´s dance ÄR ett djävla skitprogram! Så är det bara. Om jag ska förklara hur jag tänker måste jag rota igenom den gamla datorn och läsa igenom gamla krönikor. Det har jag inte tid med nu. Någon dag, men inte idag.
Så länge kan jag säga att Let´s dance är ett skitprogram och min åsikt bygger på åsikter runt dopade ryskor och dopade svenskor.