Inte fasen kan vi acceptera att Sverige blivit en blåbärsnation

Fotbollsflatan tänker inte kräva Mr Dennerbys avgång sade hon igår. Hur tänkte hon då? Finns det NÅGON anledning för mig att jubla om Mr Dennerby blir kvar som överhuvud för mitt kära damlandslag? Finns det någon del av mig som skulle bli ledsen om Mr Dennerby får lämna posten som förbundskapten? Skulle inte tro det va.
Men det var det här om att min åsikt inte spelar någon roll. Ingen lär lyssna på vad jag tycker och hur mycket jag än förklarar mina åsikter - sakliga eller ej - lär det inte förändra något.
Trots det kan jag inte vara tyst, trots att jag vet att det inte kommer att förändra något väljer jag att öppna min mun och skrika ut i tomheten:
AVGÅ MR DENNERBY!

Innan Dennerby gav sig ut på djupt vatten, innan han försökte axla Domanski-Lyfors mantel, var Sverige ett lag som presterade när det gällde som mest och som alltid gick till semifinal i de stora mästerskapen. Okej, Markans damer var inte heller felfria - vi miss väl OS-floppen 2004 när laget blev utspelade av Brasilien i semifinalen - men ett misslyckande är inget misslyckande, right? Det vi bör komma ihåg är att Markans damer lyckades oftare än de misslyckades. Under EM 1997 - ett mästerskap som spelades i Sverige - fick hemmanationen lämna EM efter en semifinalförlust mot Tyskland. Det får väl ändå ses som en godkänd mästerskapsdebut av Markan? Efter det följde VM i USA 1999, återigen blev det respass efter semifinalen - denna gång var det Norge som satte stopp för Sverige.Efter det följde OS i Sydney och där överlevde svenskorna inte gruppspelet. Det får ses som ett stort fett misslyckande. Sedan följde final i såväl EM 2001 och VM 2003. Efter det en förlorad bronsmatch under OS i Aten och en semifinalförlust 2005. På sex mästerskap nådde Markans damer alltså fem semifinaler, två av de gångerna även final.

Mr Dennerbys brudar har spelat tre mästerskap och floppat ALLA gånger. Tre mästerskap och ZERO semifinaler. Dennerbys brudar har gjort den klassresa utan dess lika. Från toppen till botten. Jag skrattar smått ironiskt när jag tänker på att jag innan EM valde att kalla Holland för blåbärsnation och sade att Sverige skulle vinna hela skiten. Vilka var det som missade finalen efter ett övertidsmål och vilka var det som utskåpades i kvartsfinalen? Vilka är det som är blåbär, egentligen?

Det snackas om att Sverige hade otur, att de var sämst när det gällde som mest och att Sverige "egentligen" är ett bättre lag än Norge. Allt det spelar noll roll. Sverige fick lämna EM på ett pinsamt sätt. Och hade detta varit första gången hade jag troligen också klagat, men inte lika högt som nu. För ni vet: En gång är ingen gång, två gånger är en vana.
Dennerby har på fyra år förvandlat Markans damer till ett gäng förlorare. Alltid sämst när det gäller som mest.

Inte fasen kan han sitta kvar, inte fasen kan vi ha en förbundskapten som gjort vinnarskallar till "oroliga spelare med ryggsäck" - på fyra år.

Inte fasen kan vi acceptera att Sverige blivit en blåbärsnation!

Avgå Dennerby!