Har ni saknat mig? Det har ni va? Erkänn!

Jag har varit borta länge, alldeles för länge – det ska erkännas. Men jag har satsat på att vara lite mindre flata och lite mer fotboll. Det gick sisådär. Låt mig sammanfatta de senaste halvåret som innehållit för lite fotboll, för många brudar.

Heterobruden 2.0 gjorde entré och trots att jag borde vetat bättre blev det något av något som aldrig borde blivit. Mer än så kan Fotbollsflatan inte säga. Vi är vänner. Vi umgås än idag. Men det blev lite mer besvärligt än det borde ha blivit. En sambo, en unge. Känslor och strul. En stalker svepte fram och bestämde sig för att, via twitter, spela ett fult spel och förfölja både 2.0 och FF. Men spelade också ett spel med FF:s twittervänner. Kaos är bara förnamnet. Tillslut lade FF och 2.0 ned sin flört. Dock inte förrän gud sagt sitt och gett FF ett svidande ryggskott mitt under en kärleksfull akt. Mer än så förtäljer inte historien.

Sedan kom den icke svensktalande och rövade bort Fotbollsflatans hjärta, om så bara för en liten stund. Vi flörtade. Vi hade en fling, den blåste bort men är nu på väg att blossa upp igen?

Fotbollsflatan kan inte med säkerhet svara ja eller nej på det påståendet. Vill jag att det ska blossa upp igen? Nej? Ja? Kanske?

Spelar roll. Är det något FF lärt sig under året i Norrland är det att hon inte kan lita på sig själv. För i stressade situationer är FF alltid en toffel. Vill inte såra någon, sårar hellre sig själv. Känns inte så där jättebra i längden.

FF fundera även på att skärma av sig från verkligheten, mänskligheten. Då hennes nya erfarenheter säger henne att;

hon gillar inte mänskligheten som företeelse.

hon har en förmåga att förstöra allt som är bra och göra människor i hennes närhet illa.

Men, ska man vara positiv har jag nu bestämt vem jag ämnar gifta mig med. And the winner is – Linnea Thorstensson.