Nu börjar det sjunka in, förlusten mot Norge. Nu börjar känslorna landa och det är inte bra. Deppigheten sköljer över mig och det jag undrar är varför jag gör detta, varför engagerar jag mig så starkt när det ända jag får ut av det är krossade drömmar och ironi? Varför lägger jag ned så mycket tid, energi och hopp på något som jag i slutänden inte kan påverka på något sätt? För så är det - JAG kan inte på något sätt påverka vad Sverige presterar i ett mästerskap, om de vinner eller förlorar - jag har aldrig ett finger med i spelet, kan inte styra ödet.
Varför bryr jag mig så mycket? Varför låter jag damfotbollen näst intill styra mitt liv?
Varför? Varför, varför, varför? Det slutar ju ändå alltid med tårar, krossade drömmar och ironi!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar