Flatnormen i sitt esse

Flatnormen genomsyrar min vardag. I veckan såg jag två skadade försvarsspelare sitta och titta på fotboll tillsammans. Jag antecknade orden ”tillsammans?” i mitt osynliga flatblock. Innan de hade jag gjort en intervju med en mycket klok fotbollskvinna. Hennes åsikter var så grymma att jag ett tag var helt övertygad om att hon delade säng, barn, villa och volvo med en kvinna. När jag sedan gick på fotboll i jobbets tjänst satt jag en stund och försökte räkna ut hur många flator som befann sig på arenan. Efter det står jag och funderar på vem jag ska snacka med efter matchen – den snygga flatan (som dock har flickvän och verkar tämligen tillfreds med det) eller den straighta bruden som har pojkvän (och som hade nätat i matchen). Idag var jag återigen på fotboll i huvudstaden. Förlåt. I Solna Centrum. Och gud vad jag spanade efter snygga, icke heterosexuella brudar – på och utanför planen. Såg ett gäng med brudar som jag vet är flator och bredvid dem satt en brud vars sexuella läggning jag aldrig haft någon aning om, och inte heller funderat kring. Jag tog återigen mitt osynliga flatblock och antecknade ”[Namn] flata?”.

Vad vill jag säga med detta? Flatnormen och flatglasögonen har förstört Fotbollsflatan. Det måste vi ändra på. Så länge brudarna presterar på planen, har vettiga åsikter, hejar på sitt lag och allt vad det nu är – så spelar det fan ingen roll vilken läggning de har. Det är inte intressant.

Och förresten. Fotbollskvinnan är tydligen inte flata. Jag googlade och hon har man och barn. De där två försvarslirarna är nog inte tillsammans, de råkade troligen bara spela i samma lag och tycke då att man kan väl sitta bredvid varandra under match. Jag valde att intervjua den heterosexuella målskytten framför den snygga flatan. Beträffande [Namn], helhetsintrycket säger mig att hon nog inte är speciellt mycket flata – men man vet aldrig. Spelar det egentligen någon roll? Näää, jag tänkte väl det.

Finns i sjön?!

Under en diskussion mellan Auktoriteten och Fotbollsflatan yttras följande ord.

Auk: Så, vad är det för spel du pratar om egentligen. Flatspelet, eller vad är det du väljer att kalla det?
FF: Äh, det är inte så komplicerat egentligen. Två brudar tycker om varandra men gör allt för att INTE visa det. Du vet, en värld fylld av oskrivna regler och... lalala.
Auk: Okej, och hur bryter man spelets oskrivna regler?
FF: Kläcker väl ur sig något i stil med ”Alltså, jag är djävligt trött på att spela finns i sjön!” och så hoppas man på det bästa. Men ofta säger man ingenting. Vem vågar chansa? Det är ju inte så hett att lira patiens heller liksom. (stort skratt från båda parter).
Auk: Så, det är alltså en pokerkväll man ska bjuda in dig till?
FF: (tystnad) Öhm, alltså... Man vet inte.

Hon har fest i kväll, Auktoriteten alltså. Hur vet Fotbollsflatan det? Sent om sides fick Fotbollsflatan en inbjudan som hon snabbt tackade nej till. FF är nu rädd att svaret kom alldeles för snabbt. För oavsett om hon är väl medveten om att detta spel inte är bra och att hon befinner sig på alldeles för djupt vatten vet hon också att hon farsineras av detta. Något så oerhört. Och inte fasen vill hon att det ska sluta? Eller? Nej, nej, inte sluta. Men inte heller gå längre än det redan gjort. Eller? Rent krast är det inte Fotbollsflatan som är ute på djupt vatten. Det är hon. Det är hon som är auktoriteten, inte jag. Det är hon som agerar på fel sätt. Inte jag. Jag spelar bara med. Men vem är det som har jokern på hand? Vem är det som bestämmer hur korten ska spelas.

Jag erkänner - Jag ÄR flörtig

Den senaste tiden har Fotbollsflatan:
Fått både ligga och hångla, blivit allt för full på den där festen – tydligen slogs jag med bröd som vapen, haft många intressanta diskussioner med många olika människor - vissa mer givande än andra; när Blondie försökte övertyga mig om att Moderaterna inte vill privatisera lämnade jag den diskussionen, pluggat som en tok men inte tillräckligt, lokaliserat sina problem med hjälp av professionell hjälp, fått en djälva massa beröm från ”viktiga fotbollsmänniskor”, blivit förbannad på arbetsgivaren – kommunikation tack!, fått en kärleksförklaring av en snygg brud, blivit outad som Djurgårdare, gjort bort mig inför den assisterande förbundskaptenen, imponerat på förbundskaptenen himself, fått en arg blick av KIF Örebros tränare – tydligen får man inte ställa vissa frågor, socialiserat med fotbollspampar, haft munhugg med enögda supportrar, börjat gråta under en match, sett en grym match från WPS och således blivit avundsjuk, smörat för människor jag inte gillar – vad gör man inte för att slå sig fram?, velat skjuta idiotiska projektkamrater - än idag finns det vissa jag vägrar prata med, hängt på akuten med 2-åring i knät: ”jag tycker om dig, du är snäll” - hjärtat smälte, avstyrt en smärre katastrof på jobbet - och det var då stressen sög tag i mig, kallat Marie Hammarström för Kristin – enäggstvillingar alltså..., haft telefonen på under en presskonferens - The Boss passade giiiiveeetvis på att ringa just precis då, skämtat om finskan vid fel tillfälle, sovit sämre än någonsin, varit arg på Glädjen - när tv laggar under fotbollsmatcher lackar FF, bråkat med Akademikern - på grund av journalisten på fyran, hjälpt bruden in i en ambulans, fyllt år, busat med heterobruden på mer än ett sätt - mer än så säger jag inte, blivit utskälld av Bitterflatan – tydligen får man inte byta namn på brudar i bloggen, sett på fotboll utanför Stockholmsområdet, missat årets flatfest - Sorry Momma, sett en djävla massa fotboll - 15 allsvenska matcher so fare, intervjuat en sur AIK:are, käkat lunch med förbundskaptener, nåtts av nyheten om att (O)härlig och Katten nu lovat varandra evig kärlek - grattis, verkligen..., diskuterat EM 2013 med viktiga människor, sett en herrallsvensk match för första gången någonsin - Djurgården - Mjällby var ingen höjdare, skapat ett twitterkonto till jobbet, pluggat sjukt mycke men ändock på tok för lite, umgåtts alldeles för lite med Fantastiska 4:an, blivit uppraggad av - men dissat - skäggiga damen, hängt på världens bästa tjejjour och på så sätt återigen börjat umgås med Beckham och vägrat ligga med Happy - som nu påstår att jag misstolkade och att hon inte alls ville ligga med mig.

Men framför allt har jag, återigen, passerat den där hårfina gränsen och återigen är det konstaterat att jag är flörtig. Och tro mig, ibland är det inte positivt. Helt plötsligt befinner Fotbollsflatan i en röra hon inte riktigt förstår hur hon hamnat i.
Under de senaste månaderna har FF flörtat ihärdigt med Auktoriteten. Bara för att det är kul. Bara för att hon vill testa gränser och för att hon helt enkelt inte kan sluta flörta när hon väl börjat. Och nu sitter hon i en jobbig sits där hon varken vet ut eller in. Typ.