Andas, lever och älskar damfotboll.

Fotbollsflatan tycker och tänker för mycket. Fotbollsflatan tar sig ton på ett oanständigt sätt. Fotbollsflatan bör hålla tyst och låta experter och förbundskaptener göra sitt jobb utan att Fotbollsflatan ska ha åsikter om det.

Om det är sant? Ja och nej. Ja för de som säger det, nej för mig. Jag och nej. Jag tycker och tänker, men inte för mycket. Jag tar mig ton men inte alls på ett oanständigt sätt. Jag bör låta förbundskaptener göra sitt jobb men vara att låta mina åsikter falla i tystnad?

Fotbollsflatan andas, lever och älskar damfotboll. Jag anpassar mitt liv efter damfotboll. Jag engagerar mig på ett sätt många andra inte gör. Jag ger den mesta av min vakna tid till damfotbollen. För att jag vill det. För att damfotboll är vad jag älskar.

All den tid jag lägger på det jag älskar. All den tid jag ägnar åt damfotboll, all den smärta jag lever med i och med mitt beroende, allt mitt engagemang... Allt det ger mig rättigheter.
Jag anser mig, mer eller mindre, ha rätten att tycka och tänka, rätten att tala. Andra skulle säkerligen vilja säga att jag tar mig rätten och inte har rätten. Hur eller hur, tänker jag inte sluta snacka, tycka och tänka oavsett om jag har eller tar mig rättigheter.