Damfotboll kommer att bli min undergång!

Sverige besegrade Italien. På precis samma sätt som de besegrade Ryssland. Imponerande och respektingivande ända tills matchen var avgjord och då, efter ungefär 25 minuter, slog de av på takten. De slog av på tempot och imponerade plötsligt inte lika mycket längre. Men det är en styrka i sig, att kunna spara på krafterna tills ett tillfälle där de behövs bättre. För jag hoppas verkligen att det var vad Sverige gjorde, både mot Ryssland och Italien. Analyser och träffsäkra, men kanske inte alltid relevanta, matchrapporter dyker upp under morgondagen. Just nu är Fotbollsflatan alldeles för trött för att orka tänka eller analysera, än mindre leka med orden och bilda meningar på det sätt hon vill.
Därför ska Fotbollsflatan istället försöka förklara varför detta fotbolls-EM är på god väg att förstöra hennes liv. Där behöver jag nämligen inte tänka, varje dag ser jag alla tecken och varningslamporna har för länge sedan slutat blinka – batteriet i lampan är slut och jag har inte haft tid att köpa nya.
Idag har min mobil pipit 43 gånger och varje gång har det varit meddelanden som på ett eller annat vis berör EM Jag får en känsla av att hela världen vill veta hur jag tänker runt matchen, mästerskapet, spelarna, brudarna, domarna, målen, flatorna – allt, alla vill veta allt om allt. 31 sms, jag tror aldrig tidigare jag fått så många sms på en dag. Sammanlagt är det 26 personer som skickat meddelanden (enkel huvudräkning gör gällande att några alltså skickat fler än ett, troligen de vars sms jag hunnit svara på…) och jag tror aldrig jag fått så många sms på en och samma dag förut. Aldrig någonsin. Inte ens i den intensiva av alla intensiva (o)härligperioder. Inte ens på min födelsedag. Helt plötsligt känner jag mig som centrum of the Earth. Men jag vet att tiden är lånat, så fort EM är över kommer livet återgå till det normala och folk kommer att muttra ”du är ju fan besatt av fotboll” samtidigt som de suckar djupt och skakar på huvudet. Men just nu njuter jag. Dock var det ju det där med att livet liksom blir en aning lidande. Jag kan inte komma ihåg när jag sist sov minst åtta timmar sammanhängande (tillsaken hör att Fotbollsflatan har ett enormt sömnbehöv och inte fungerar som människa om hon inte får sova 10 timmar per natt, minst). Värst var det efter förlusten mot Norge en veckan innan EM. Den natten lyckade jag inte sova en ända minut! Varför? Tankar på en EM-flopp var mer framträdande än behovet av sömn. Dagen innan premiärmatchen mot Ryssland blev det två timmars sömn, spring och nervositet fyllde mitt inre. Det finns fler symptom. Jag glömmer bort att äta. Mat känns inte viktigt. Inför Rysslandsmatchen lyckades jag äta lunch men när middagen började planeras kom kräkkänslor och nervositeten smygandes. Jag kunde helt enkelt inte äta, nervositeten satt som ett lock i halsen och jag fick vackert invänta matchens slutsignal innan jag fick ned en endaste liten matbit. Numera snusar jag konstant och röker mer än jag borde, egentligen röker jag inte alls men nu kan det bli 10 cigg om dagen – allt för att hålla nervositeten i schack, och rastlösheten som uppstår mellan matcherna, borta. Men det största problemet (möjlig lungcancer och näringsbrist till trotts) är min förmåga att fullständigt glömma bort vännerna. Vissa av dem träffar jag nästan dagligen - men då jag inte är vidare värst bra sällskap för tillfället, trötthet brukar ha den effekten på mig, och KONSTANT pratar om fotboll blir det inte mycket till kvalitetstid – andra lyckas jag inte ens ha en vettig msnkonversation med. Under kvällen har Fotbollsflatan chattat med Mysig.

Mysig: Finis, hur mår du?
FF: Sjukt sjukt verkligen verkligen astrött! Veckan har varit så sjukt intinsiv. Och fotbolls EM... Det är underbart! Helt galet bra, det får mig att bli så bra, så pepp, så allt. Men jag glömmer liksom bort att leva - mat och sömn glöms bort
Mysig: Det låter som du. En sådan besatthet, härligt att se.
FF: Jag ber om ursäkt för att jag är så djävla off nu för tiden. Sjukt trött och i helgen är det flyttstädning, inte lär jag bli piggare av det! Sen väntar en ny vecka med fotboll.
Mysig: Men när är du ON då?
FF: gud vad dum jag känner mig... shit vad knäpp jag är, nästan dum liksom! Aaaaaah!
Mysig: Det var väl inget svar? Känn dig inte dum. Men seriöst – när ÄR du ON?
FF: Jag åker till finland den 6:e och bör komma hem på morgonen den 11:e och då ska jag sova hela dagen. Men efter det... hoppas jag, ska jag!
Mysig: Bah, det tror jag när jag ser det… Men hör av dig då da.
FF: Jag vill ju träffa dig innan det. Jag blir galen, får psykbryt.
Mysig: Tuff shit! Vi hörs runt den 11:e hurru. Haha!

Samtalet avslutas och ännu en gång konstaterar jag – damfotboll. Det kommer bli min undergång.