Skärpning Kristianstad!

Irritationen är – för stunden – egentligen för stor för att jag ska orka kommentera Kristianstads publikflörteri. De slänger kläderna för att locka publik till kvällens match.

– Det är bara våra ryggar och inget sexistiskt. Vi är normala, friska tjejer, inga anorektiska botoxbrudar, säger Johanna Rosén till kristianstadsbladet.se.

Och jag kan inte låta bli att skänka Tina Nordlund en tanke. Tina och alla de andra fotbollstjejerna som drabbats av anorexia. Alla som drabbats av det överhuvetaget. Jag tänker; Hur f-n kan Rosén veta vem som är drabbad?

– Alla var med på det. Och det är inget oseriöst, det är en kul grej för att få uppmärksamhet, förklarar Johanna Rosén.

Och jag får spel. Detta är väl precis så oseriöst det kan bli? Detta är väl sådant som gör att folk rycker på axlarna åt damfotboll. Damfotboll bör propageras, visas och uppmärksammas för vad det är. Brudar som lirar boll. Brudar som har matchkläder på sig.

All publicitet är bra publicitet sägs det. Och kanske kommer nu Kristianstad att få extra publik till kvällens match, kanske inte. Men för damfotbollen som helhet kan det knappast vara bra.
Jag tänker att om Kristianstad koncentrerade sig mer på att spela bra fotboll, vinna matcher, så skulle de inte behöva ägna sig åt att ta av sig kläder för att locka publik. Och antagligen skulle de inte ligga i botten av allsvenskan heller…


läs mer på: http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotbollsbladet/sverige/damallsvenskan/article5487642.ab

Döden väntar - innan eller efter EM?

Efter en längre tids trötthet och feber bestämde sig Fotbollsflatan idag för att det var dags att kontakta den lokala vårdcentralen. Dels på grund av febern som kommer och går lite som den vill, dyker upp med jämna mellanrum – ungefär varannan, var tredje dag. Men också på grund av smärtorna i bröstet som numera tycks ha kommit för att stanna. Efter ett kortare krissamtal med Tyskan ringdes Vårdcentralen.

FF: Beskriver symptomen och ber om en tid så snart som möjligt.
Doktorn: Jag måste bara få fråga; Varför har dy inte hört av dig tidigare?
FF: Öhmm. Bättre sent än aldrig?
Doktorn: (väljer att ignorera FF:s tafatta skämtförsök) idag klockan tre, kan du komma då?
FF: Nej, men imorgon?
Doktorn: Jag tänker att det är bra att du kommer in så snart som möjligt…
FF: okej…
Doktorn: Jaa, så du ska slippa oroa dig.
FF: Hehe, nej att oroa sig när ju aaaaldrig bra.

Fotbollsflatan fick en tid hos doktorn imorgon klockan 08.00 och är hon oroad?
Svar ja, just nu undrar hon om hon kommer att dö innan eller efter det fotbolls-EM som står för dörren.

Smekmånaden är över

FF och Härlig har precis kommit hem från en minisemester i Dalarna. Trötthet och hunger dominerar kvällen. Irritationen är påtaglig. Det tjafsas om tvätten, maten och datoranvändandet. Tjafsas och diskuteras. Tillslut kryper de till sängs och diskussionen fortsätter.

Härlig: Att vi har tjafsat så mycket under helgen? Hur tänker du; Är det bra för att vi börjar lär känna varandra bättre. Att vi vågar vara ärliga och ta upp småsaker?
FF: Jag tänker att det är bra. Jag tror aldrig jag har haft en såhär ärlig relation förut och jag tycker verkligen om det.
Härlig: Men är det därför vi tjafsar? För att vi vågar vara ärliga?
FF: Ja, jag tror det. Sen tänker jag att det kan vara så att din mens och min PMS spelar in en del.
Härlig: Skratt! Troligen!

hur menar du?

Efter en sen lunch, en dusch och försök till sömn sätter sig FF och Härlig ned med en kopp te. Redo att diskutera den irritation som FF känner.

Härlig: Hur menar du med att det inte finns plats för dig i den här relationen?
FF: Det känns som att du pratar om ditt liv, polyparet och the Prins, och jobbet… Och jag lyssnar, lyssnar och lyssnar.
Härlig: Jag har faktiskt sagt att du ska säga till om du inte vill lyssna!
FF: Men aaah! Jag VILL lyssna! Men just nu känns det som jag vet mer om polyparet och The Prins än du vet om mig. När jag umgås med dig vill jag umgås med dig och inte dem.
Härlig: Hur menar du?
FF: Det känns som jag inte tar plats i relationen. Men det känns också som att jag inte får utrymme heller.
Härlig: Jag förstår inte hur du menar. Vill du att jag inte pratar om Polyparet och The Prins på ett tag?
FF: NEEEEJ! Sluta, du förstår ju inte! Alltså, jag har sjukt svårt att be om saker. Och jag försöker verkligen känna av vad andra människor vill prata om. Och om du vet att jag har en pissig period och sen inte frågar om det tolkar jag det som att du inte vill prata om det.
Härlig: Jag vill verkligen verkligen prata om dig, lära känna dig ännu bättre. Jag vill så gärna höra om dig, förstå dig.
FF: Jag VET det. Men jag måste känna det också. Och just nu känner jag det inte. Jag menar, vi har umgåtts konstant i två dagar men du har inte frågat hur jag mår en enda gång och du vet du ändå att jag haft en sjukt jobbig vecka.
Härlig: Förlåt! Vill du prata om det nu?
FF: Nej, verkligen inte!
Härlig: Varför inte?
FF: För att jag har svårt att prata om det och… Ja, jag måste känna att du vill lyssna.
Härlig: Jag vill lyssna!
FF: JAG VET, men jag måste känna det också

Mmmhmm...

Minisemester i dalarna med Härlig. Under fredagen blir stämningen när FF tycker att Härlig fuskar i kortspel, något som Härlig inte alls håller med om. FF lämnar spelbordet och hugger in på matlagandet. Härlig smyger upp bakom FF och söker närhet. FF drar sig undan, söker något annat. När det är dags för sömn försöker FF sova då Härligs mobil hela tiden piper och ber om uppmärksamhet. FF blir irriterad. När FF nästan lyckats somna vill Härlig har uppmärksamhet. FF ger upp sovandet och ger Härlig den uppmärksamhet hon ber om. De pratar i timmar. De pratar om polyparet, de pratar om the Prins. Härlig pratar, FF hummar och undrar mest när de ska prata om FF. Undrar hur det gick till när polyparet och the Prins blev mer närvarande i relationen än FF. Irritationen växer.

Lördagen kommer och FF, som sovit max tre timmar, är nu inte bara sjukt irriterad utan även trött. Det noterar Härlig, tröttheten alltså men inte irritationen. Efter en runda på stan då Härlig dragit med FF från loppis till loppis till Röda Korset till loppis till loppis och däremellan pratat oändligt mycket om Polyparet och the Prins, blir irritationen för stor. FF väljer tystnad och svarar inte på det Härlig frågor. Bara tystnad, inte längre hummanden.
Tillslut, under promenaden tillbaks till stugan, märker Härlig att allt inte står rätt till.

Härlig: Är vi sams?
FF: (tystnad)
Härlig: ÄR VI SAMS?
FF: Mmmhmm
Härlig: SUCK!
FF: Alltså, vi är inte osams men. Alltså jag blir sjukt irriterad.
Härlig: På mig?
FF: På dig. På mig. På att det känns som att jag inte får plats i den här relationen.
Härlig: Hur menar du då?
FF: Aaah! Jag vet inte okej, jag vet inte!
Härlig: Yes, din standardkommentar igen! Otippat!
FF: Men åååh! Just nu är jag alldeles för trött, irriterad och hungrig för att prata om det här okej!
Härlig: Men jag förstår inte. Bla bla bla bla (vad Härlig säger här har FF fortfarande inte en blekaste aning om då öronen inte lyssnar längre)
FF: Mmmmhmmh.
Härlig: Finns det något jag kan göra för dig?
FF: Jaaag veeeet iiinteee!
Härlig: Kanske kan jag vara tyst?
FF: Skratt, ja. Möjligen men inte troligen…

Bedrövelser och åter bedrövelser

En intensiv fotbollsdag börjar lida mot sitt slut. Men vadå, tänker den isatte – det har väl inte spelats någon damboll idag? Och nej. Det jag pratar om handlar om negativa nyheter.

Josefina ”Jossan” Öqvist missar EM och funderar på att ge upp karriären.
Sara Thunebro lämnar ett Djurgården fyllda till bredden med skulder.
LDB Malmö flörtar med Marta.

Kort och gott en dag fylld av bedrövelse!