Bitter och tragisk eller Bitter och rolig - det är frågan

Fotbollsflatan är lite hemligt förälskad. Mysigt? Gulligt? Eller bara helt korkat? Troligen det sistnämnda. Föresten skulle jag nog inte vilja kalla det kärlek. Snarare beroende (frågan är väl om inte det är vad kärlek är, ett beroende?). Det finns omständigheter som gör att jag väljer att bedöma denna kärlek/detta beroende som mer korkat än många andra ting. Jag är smått förälskad och alldeles för beroende av en fiktiv person, en blogg. Inläggen gör mig knappast knäsvag och det där med fjärilar i magen? Det skulle bara kännas larivgt att det är en sådan förälskelse. Är jag kär? nja - kanske, nästan, jag vet inte.
Jag har aldrig varit en sådan som läser bloggar. Det intresserar mig inte om någon har haft en asbra dag, hånglat med sju killar och druckit 11 aqua martini. Det intresserar mig inte om någon blivit "dumpad av killen som bara er en idiot som inte fattar hur djääävla bra ja e, ja e för bra för honom - så d så". Sådant intresserar mig verkligen inte. Fotbollsflatan har genom alla år läst sportbloggar. Wegerup och Laul, Niva och Swedberg. Inget annat har fångat mitt intresse och gjort mig till en återkommande läsare. Sen fick jag, under pridesommaren 2008, höra talas om en bitter brud. En alldeles för bitter brud förkunnade mina källor. En alldeles för bitter men ändå sjukt rolig brud. Jag fegade, som man ofta gör när känslor finns med i leken, och det tog ett bra tag innan jag tittade upp den där bruden. Men tillslut, någongång under hösten 2008 besökte jag den omtalade bloggen.

Bitterflatan fångade mig direkt. Kärlek vid första inlägget skulle man kunna säga, men hur kreativt är det? Jag har förstått att visa anser Bitterflatan var dryg. För att inte tala om bitter och tragisk. Fotbollsflatan skulle vilja kalla den Den Bittra för bitter och rolig. Gränsen mellan rolig och tragisk är i detta fall hårfin men Den Bittra balanserar än så länge på rätt sida linjen. Hennes enorma självgodhet och självförtroende gör att man, läsaren - jag, förstår att Den Bittra är en brud med humor. En brud som inte är allt igenom bitter. En genombitter och tragisk brud skulle aldrig kunna bära upp ett sådant enormt självförtroende på ett snyggt sätt.
När jag berättade för Den Bittra att jag skulle skriva ett blogginlägg om Bitterflatan fick jag svaret; "Jag är sjukt snygg, glöm inte det". Det säger väl en hel del om självförtroendet? Ett sådant självförtroende kan aldrig bli tragiskt.

Bitterflatan - Bitter och sjukt rolig. Och klok. Framför allt klok. Man kan köra på min linje och kalla henne för bitter och rolig, eller gå emot mig och kalla henne bitter och tragisk - men man kan tametusan inte förneka det faktum att Bitterflatan är smart, klok (sedan att hon kanske inte alltid väljer att använda alla kloka, smarta hjärnceller jämt är en helt annan historia). Men den som säger att Bitterflatan INTE är smart och klok, den ljuger.
Jag läste länge bloggen i smyg innan jag under sommaren klev ut ur garderoben och lät, sakta men säkert bruden bakom Bitterflatan förstå att jag var a big fan av bloggen. Jag har dock alltid valt att utelämna det där om den hemliga förälskelsen. Jag har heller inte berättat att Bitterflatan lärt mig mycket. Man skulle nog kunna säga att Bitterflatan är min läromästare precis Sokrates var Platons. Därmed inte sagt att Fotbollsflatan och Platon lirar i samma divison - det gör de inte, varken i fotboll eller filosofi, kunskap eller politik. Men det hör egentligen inte hit, metaforer är metaforer och inget annat. Det som hör hit är att Bitterflatan att den smarta och bittra flatan lärt den fotbollsgalan flatan mycket. Fotbollsflatan är ännu långt ifrån fullärd. Bitterflatan har fortfarande mycket att lära Fotbollsflatan. Och det var därför som Fotbollsflatan regaerade starkt när det nådde hennes öron att den bittra flatan lade bloggandet på hyllan. Bitterflatan hade gjort mig beroende av sina kloka, bittra, uppgivna och stundtals elaka men framför allt brutalärliga och självutlämnande blogginlägg. Hur skulle jag klara mig utan min drog? Hur skulle jag klara mig om Bitterflatan slutade bittra? Det spelar nu ingen roll. Sveriges roligaste och bittraste brud är nu åter bitter och bittrar för fullt. Det gillar vi.

Bitterflatan är min idol. Men jag är nog trots allt inte hemligt förälskad i min idol, trots att hon är snygg. Jag är nog bara beroende, trots att hon är snygg.