Hitta känslan och förstå mig

Ni vet den där känslan som kan suga tag i en under en julaftons afton? Inte vilken känsla eller julafton som helst. Utan DEN DÄR känslan och DEN DÄR julen. Den där Julen när du var 10-12 år och hade skrivet en fin och väldigt tydlig önskelista. Du hade lekt med färger, stora och små bokstäver och siffror. Du hade strukit under det allra viktigaste - det där du verkligen ville ha. När du slutligen fick öppna paketen slet du av de omsorgsfullt valda pappret utan att tänka på det fina mönstret. När du slitit av pappret i en obeskrivbar fart insåg du att du inte fått det du önskat dig allra helst. Önskelistan, färgerna, bokstäverna, linjerna och siffrorna hade varit förgäves.
Besvikelse och något tungt, hårt kallt sköljer över dig. Föreställ dig den känslan. Hitta känslan, känn känslan.

Sedan tänker du ytterligare ett snäpp längre; julafton är det absolut viktigaste som finns för den ungen, presenterna slår allt annat som finns på jorden. De är det bästa av det absolut bästa. Så fort julen och presenterna är slut börjar barnet räkna dagarna till nästa jul, planeringen och engagemanget är igång redan på juldagen. Det här barnet lever alltså för julen och presenterna. Bygger sina drömmar och förhoppningar runt julen, lever jul!
Prova nu att byta ut jul mot ett mästerskap för fotbollsdamerna. Byt ut barnet mot en ung, och ganska naiv, kvinna. Byt ut besvikelsen över julklapparna mot besvikelsen över att ännu en gulddröm gått upp i rök.

Om ni gör allt det, om ni lyckas föreställa er den känslan - besvikelsen och det där odefinierbara,
något tungt, kallt, hårt som sköljer över än och bygger bo i ens bröst, fryser ens hjärta. Om ni lyckas föreställa er den känslan kanske nu förstår hur jag känner mig just nu. Jag säger kanske för jag är inte säker på att det går att förstå...