Skadekrisen inget annat än ett skämt

Det snackas om skadekris inför EM. Kan inte komma ihåg när det senast spelades ett dammästerskap som inte kantrades av SKADEKRIS. Krisplaner hit och stjärnor dit. Jag får, som alltid, en känsla av att detta inte är något annat än ett knep från medias sida.

För när skadekrisen består av Linda Forsberg, Linda Sembrant och Nilla Fischer känns det snudd på larvigt att välja ordet kris. Linda x 2 är knappast spelare som har en chans till startelvan. Sembrant, som nu lämnat truppen, skulle troligen inte fått en endaste minuts speltid medan Forsberg, som fortfarande väntar på sin dom, troligen får agera inhoppare. Men frågar man mig har Foppa inget i truppen att göra, dock har jag hört rykten som säger att det är förbundskaptenen Dennerby som bestämmer.

Sedan var det Nilla Fischer. I kvällstidningarna beskrivs hon som stjärna och i det närmaste oersättlig. Så tusan heller. Jag ska inte säga att Fischer är en dålig spelare, för det är hon inte. Jag ska inte heller säga att hon inte förtjänar en plats i truppen, för det gör hon. Men stjärna och oersättlig? Tillåt mig protestera. Enligt mig är hon ingen startelvaspelare, och jag tror inte att Dennerby ser henne som det heller.

Skadekris? Knappast!
Om Lotta Schelin tvingas lämna återbud, om Jessica Landström åker på en skada, om Victoria Svenssons ledband ryker, om Caroline Seger får se EM på TV – då, först då, kan vi snacka skadekris. För L8, Landis, Vickan och Seger är våra viktigaste spelare i EM. Vissa av dem viktigare än andra. Men det är de som är våra stjärnor, de som måste lyckas och samtidigt undvika både skador och röda kort.