fredag 21 augusti 2009

Damfotboll är kärlek, och ångest

Fotbollsflatan och Akademikern tar en glass i solen och inte helt oväntat bollas fotbolls EM fram och tillbaka. Fotbollsflatan försöker förklara hur det kliar i fingrarna och hur mycket hon längtar efter att festen ska dra igång.

FF: Alltså, det här är lycka! Ren och skär lycka!
Akademikern: Det är ångest. Det är ångest för dig!
FF: Öhm, va?!
Akademikern: Kommer du ihåg VM 2003 när du skällde ut dina småsyskon som försökte stötta dig efter finalen? Eller OS i Aten, bronsmatchen - då kastade du högar med skit över hela landslaget och rev ut alla böcker ur din bokhylla? Remember?
FF: Vagt… (skäms som en hund)
Akademikern: Vänta, jag är inte klar. VM 2007 tar väl ändå priset. Kommer du ihåg hur galen du var när Sverige åkte ut redan i gruppspelet? Du var helt övertygad om att du skulle dö om Sverige inte lyckades kvala in till OS. Vet du att vi seriöst funderade på att köra dig till psyket?
FF: (tystnad)
Akademikern: Seriöst! Jag, Grödmörderskan, Ariel och Advokaten pratade om det. Visste du det?
FF: Och vart har du din poäng?
Akademikern: För dig ÄR damfotboll ångest! Och du smittar av dig på din omgivning.
FF: Sluta! Ett skoj är bara ett skoj om båda tycker att det är ett skoj!
Akademikern: Jag skämtar inte. Du är alltid exalterad inför ett mästerskap men vips så kommer ångesten smygandes: ”Tänk om Sverige förlorar den matchen, ångest!” Och sen när Sverige vinner matchen är du glad i en halvtimme innan nästa ångestmoment kommer: ”Men tänk om de förlorar nästa match. Fetångest!” När de vinner får du ångest inför nästa match och när de förlorar ligger du längst nere i ångestträsket och krälar.
FF: (börjar inse att Akademikern har rätt men svara med tystnad)
Akademikern: Det är lite som att spela tv-spel. Man är orolig för bossen som väntar runt hörnet. Man klarar bossen och blir glad i fem minuter innan man inser att det väntar en ny boss runt nästa hörn.
FF: Är jag glad i fem minuter?
Akademikern: Nej, du är inte ens glad. Du är lättad. I ungefär en timme. Sen är du återigen en ångestbomb, en bomb som bara väntar på att explodera. Man vet att förr eller senare smäller det och när det smäller - Då ligger du som sagt där, längst nere på botten av ångestträsket.
FF: Shit! Det är sant. Jag har alltid trott att damfotboll är kärlek…
Akademiker: Inte för dig. För dig är damfotboll ångest.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar