Sanningen är fiktiv

Filippa Bark är besviken på min blogg. Hon har inte sagt det rakt ut men jag väljer att tolka det så. Hon är nöjd med fotbollsdelen och att jag valt att lyfta fram hennes nya favorit Karin Lissel, men Bark är besviken på ett och annat - det som inte har med fotboll att göra. Fotbollsdelen är Bark, som sagt, nöjd med. Ofta när vi ses diskuteras bloggens tänkande och all möjlig fotboll, inte bara damfotboll utan även herrfotboll då stadens stolthet klarat sig bra i superettan och snart väntar ett stundande kval. Bark vill troligen att jag ska skriva om hennes kära klubb också - men då laget missade sin målsättning grov och ännu inte kommit högre än division 3 säger jag att det får vänta.

Ibland blir Bark förvirrad. Här om veckan blev hon näst intill upprörd då hon insåg att allt som skrivs om mitt privata liv inte alltid stämmer överens med den faktiska verkligheten. Hon tyckte det var märkligt att jag tar döseriöst på det jag skriver om fotboll men sedan, stundtals, skriver om de privata sanningarna till mer fiktiva betraktelser Jag försökte förklara att detta sker pga två saker. Dels vill jag inte att alla ska veta allt om mig och de människor jag omger mig med. Dels är det ibland roligare, intressantare och mer spännande att förbättra eller försämra verkligheten. När man skriver får man en gratismöjlighet att förändra verkligenheten, varför inte ta den? En annan intressant aspekt på det hela är väl att sanningen alltid är partisk - så varför inte göra den fiktiv också. Ibland, när man känner för det.