Fotbollsflatan är, återigen, ute på hal is och tycker och tänker som ingen annan gör. Nu ger hon sig ut på djupt vatten och in i herrfotbollsvärlden. Lagerbäck har lämnat herrlandslaget och vem som ska bli hans ersättare diskuteras nu flitigt i alla typer av medium. Sven-Göran "Svennis" Eriksson tycks vara det hetaste alternativet enligt många.
Själv struntar jag i vem som får det där jobbet. Jag undrar istället när herrfotbollen ska krossa könsbarriärerna och våga ta in kvinnor som huvudtränare. Troligen aldrig.
Men håll med om att Marika Domanski Lyfors meriter talar för sig själv och att hon. om hon varit en han, hade varit av intresse för fotbollsförbundet och Lagrell.
Håll med om att om hon hade varit en han hade hon redan blivit erbjuden jobbet som förbundskapten för det älskade, folkkära herrlandslaget. Erkänn att det är så.
För hennes meriter talar för sig själv.
Ingen svensk man kan matcha henne när vi snackar meriter - erkänn att det är så.
Erkänn att jag har rätt...
Man kan undra varför de begåvade kvinnor vi har i detta fotbollsland aldrig riktig räknas så pass att de får andas på det alldra finaste och vackraste som finns - herrfotboll.
Man kan undra.
Eller så kan man bara konstatera att kvinnor inte räknas när det handlar om fotboll.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
För det första tycker jag att Svennis skulle vara det sämsta valet. Han är lika tråkig som Lagerbäck och tyvärr är hans syn på fotboll lika tråkig som Lasses. Hans meriter på senare år är att han tog England till kvartsfinal i VM och EM - kvartsfinal England, inget mer. Mexiko var nära att missa VM med honom.
SvaraRaderaSen har du förstås rätt att det finns "brudar" (som du säger) som kan minst lika mycket om fotboll. Skulle dock föredra Pia Sundhage.
MEN, det här skulle inte fungera. Tyvärr är samhället och den konservativa fotbollsvärlden inte redo för en kvinna som leder det svenska landslaget. Hatet från de som skriver ner och skriker ner damfotbollen skulle välla över den personen och minsta miss skulle slå tillbaka med mer än full kraft.
Sen hoppas jag att du ironiserar när du skriver att herrfotboll är "det allra finaste och vackraste som finns" - det är det ju inte. Det finns knappast nåt tråkigare än allsvensk herrfotboll. Två gånger såg jag (herr)allsvenska lag spela eller det vad de kallade för spela och det var bedrövligt. Kommer aldrig glömma hur jag såg IF Gefle förlora en kvalmatch till UEFA-cupen på Råsunda mot ett walisiskt lag. 1:2. Svenskarna var vältränade, några spelare från Wales hade ölmage (ingen värdering i detta), MEN ölmagekillarna VANN med 2-1.
Landslaget först skulle inte fungera - men jag hoppas verkligen att något allsvenskt lag snart vågar att satsa på en kvinnlig tränare.
Damallsvenskan har bara två kvinnliga tränare just nu, varav en (Annelie) snart lämnar över pinnen till en kille. Där borde det bli fler snart, det är ju pinsamt. Men med det menar jag förstås inte att damlag får bara ha damtränare, det vore lika korkad som att herrlag bara ska ha herrtränare.
Sen vill jag inte spekulera vad som skulle vara om Marika vore en kille. Om Lagerbäck eller Svennis hade varit tjejer, hade de fått leda damlandslaget eller hade det ändå varit Dennerby? Det funkar inte...
Ja, med meningen "det allra finaste och vackraste som finns" ironiserar jag å det grövsta. Men samtidigt försöker jag förmedla att det är så mediakåren i allmänhet och svenska folket (om man nu kan dra alla över en kam) i synnerhet, ser på herrlandslaget. Som det bästa och vackraste som finns. Herrfotboll målas upp som något typ av Nirvana och damfotboll placeras längst ned i det outtalade kastsystemet.
SvaraRaderaMan kan vrida och vända på kön hur mycket man vill. Men trots att det var jag som drog den parallellen först är det inte där jag vill diskutera för det är inte där min poäng ligger. Jag skriver så för att, återigen, förstärka den syn som råder idag rörande FOTBOLL.
FOTBOLL - riktigt sådan! Spelas av män, för män och runt om laget finns män, män och åter män. Det är så RIKTIG FOTBOLL ser ut (enligt den stora massan).
Vi kvinnor som engagerar oss i fotboll och de män som engagerar sig inom damfotboll blir med ens någon slags "andra klassens fotbollsmedborgare". De räknas inte riktigt.
Där av har jag anledning att tro att Marika hade varit hetare på den RIKTIGA FOTBOLLsmarknaden om hennes namn varit Markus. Men jag vill inte att man fasnar vid könssegrigeringen. Det är, som sagt, inte dit jag vill komma med detta inlägg.
Allt gott!
Tack! Du har rätt. Jag vill ändå som man som tycker om damfotboll tillägga nånting ur det jag upplever och hör. Män som går på damfotbollsmatcher får ibland lite konstiga reaktioner när de inte väljer att tiga om sina "böjelser". Dessa reaktioner kan till och med komma från kvinnor som genast börjar tvivla på vad det är för män ("riktiga män" finns nog på Råsunda eller Söderstadion...) som tittar på sånt? Vissa kvinnors reaktioner som jag har fått är faktiskt starkare än männens som dyrkar den RIKTIGA fotbollen som du har beskrivit där ovan.Vissa verkar tycka att det är "sött" att en kille tittar på damfotboll. Arrrrrrggg. Killarna må kanske avskriva mig direkt som en potentiell konkurrent för att leda flocken.
SvaraRaderaNejnej. Könssegrigrering är det värsta som skulle kunna hända (dam)fotbollen. Den kommer från den andra sidan, från motståndarsidan, segrigeringen, alltså.
Just nu är vi i ett mkt farligt läge, åtminstone i Sverige. Vi ser att gamla anrika modeller som Djurgården och Umeå är i kris. ett lag som AIK räddas av (herr)fotbollen och dess överskott. Damfotbollen behöver snarast en bättre ekonomi. Medan spelet och spelarna blir allt bättre försvinner publiken, åtminstone i Stockholm. Vi behöver varje kvinna och man, familj, barn som går och kollar på matcherna, annars kommer sparåtgärderna förr eller senare leda till sämre spel, sämre utbildade spelare, ännu mindre publik osv.
Vi får nog kämpa vidare en bra tid framöver!
Kan nog hålla med ffschweden lite att det behövs nog fler damtränare i damallsvenskan innan vi kan/får se en kvinna leda ett herrlag på elitnivå.
SvaraRaderaMarikas och Lagerbäcks meriter tycker jag nästan kan likställas. Om man väger in den mycket hårdare konkurrensen inom herrfotbollen. Och att ha tagit Sverige till 5 raka mästerskap tycker jag väger rätt så tungt då inget annat landslag har lyckats med det förr. Om man ser till personlighet så är dom lika tråkiga båda två:)
Det jag stör mig mest på i debbatten mellan herr- och damfotboll är att det jämförs mycket "hårdare" än inom andra idrotter. Ingen jämförde ju Holm och Bergqvist. Eller Fraser med Usain Bolt. Varför ska man då jämföra dam- och herrfotboll in i det grövsta?
Efter Svennnis (gudskelov!) tydligen tackat nej till uppdraget såg jag i dagens DN till min förvåning och glädje att nätomröstningen ser Pia Sundhage på 1:a plats med osannolika 32%. Tror inte att hon kommer att få en officiell förfrågan, inte heller att hon skulle tacka ja just nu, men det ger lite hopp, eller hur?
SvaraRadera//Rainer