söndag 4 oktober 2009

Det är läskigt hur lite jag kan om damfotboll...

Helt plötsligt slås jag av det faktum att jag kan väldigt lite om det jag älskar alldra mest. Helt plötsligt slås jag av det faktum att det finns så mycket kunskap jag ännu inte hittat. Helt plötsligt inser jag att det nästan är läskigt hur lite jag kan om damfotboll. I jämförelse med hur mycket jag skulle vilja kunna.

Fotbollsflatan är en glömmare. Hon kan berätta historier om damfotboll gång på gång. För samma personer eller för olika. Ibland får någon höra samma story både tre och fyra gånger. Därför reserverar jag mig redan nu för möjligheten att jag redan skrivit om hur jag upptäckte damlandslaget.
Det var en onsdag i början av augusti 2000. Advokaten och slängde upp en tidning över mina läxböcker. Han muttrade något om att jag fick hålla koll på OS-resultaten åt honom då han redan utnyttjat hela sin semester. Advokaten hade ringat in alla de grenar och idrotter han var intresserad av, pedagogiskt och smart med olika färger enligt en viktigthetsskala. Grönt betydde något i stil med "vill du kan du ju titta resultatet på texttv", blå fick följande förklaring "Jag vill ha ett kortare referat på detta". De tider som var inringade med en röd färg var det viktigaste och Advokaten sa själv "missa för fan inte detta!". Tre tider hade Advokaten ringat in med en rosa överstrykningspenna. I kanten hade han gjort en näst intill oläsbar anteckning. "Något för dig? Se vidare på sidan 96" stod det. Jag bläddrade snabbt upp sidan och i samma ögonblick som jag gjorde det förändrades mitt liv. Sedan dess har damfotboll varit min trygghet, mitt största intresse, min besatthet och min kärlek. Ibland allt på en gång men ofta var och en för sig. Sedan den där augustidagen 2000 har jag törstat efter kunskap och fakta rörande världens vackraste sport.

Jag har således haft nio år på mig att lära mig allt jag kan idag. Nio år är rätt långt tid. Eller ganska kort. Jag skulle vilja ha lärt mig mer om det jag älskar alldra mest. Under dessa nio år borde jag ha lärt mig mer. Tycker jag.
Legenden å andra sidan tycker att; "Det är nästan galet att du hunnit lära dig så mycket på så kort tid". När jag då påpekade att hon kan mycket mer än mig fick jag svaret att; "Jag är över 50. Du är under 25. Du har alltså massor av tid på dig att komma upp i min kunskapsnivå, och tro mig - Det kommer du att göra".

Det kan vara så att andra tycker att jag kan mycket för min ålder. Det kan vara så att många, där ibland jag själv, ser mig som någon slags expert. Men det fråntar inte det faktum att jag kan betydligt mycket mindre om damfotboll än vad jag önskar att jag gjorde.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar