fredag 9 oktober 2009

RESPEKT!

Fotbollsflatan nås av nyheten att det nu endast återstår fyra gånger 90 minuter av Victoria Sandell Svensson fantastiska elitkarriär. Nyhet eller nyhet, det går ju att diskutera. Jag har haft det på känn hela året. Redan innan denna säsong startade var jag, mer eller mindre, övertygad om att detta skulle bli det sista året med Vickan. Det sista året vi fotbollsfanatiker kunder njuta av hennes spel live. Nu väntar många långa timmar framför tv:n med popcorn, te och inspelade videokasetter. För Vickans fantastiska karriär är värd att minnas. Den är värd popcorn och maratontittande. För er som inte varit med hela vägen, från debuten i Jitex BK till rekordet i antalet landskamper tänker jag ge er en kort sammanfattning. En väldigt kort sådan - resten får ni som ännu inte har koll själva läsa in er på Vickans karriär är nämligen inget man återger i en blogg, den är av sådant slag att man måste gräva ned sig i filmklipp eller böcker för att förstå dess storhet.

Det var som 20-åring hon lämnade den trygga orten Nässjö för att söka nya utmaningar. Namnet Victoria Svensson var redan då aktat och respekterat av fotbollssverige. Inte mindre än åtta allsvenska klubbar ville att Vickans namnteckning skulle hamna på just deras kontraktsförslag. Vickan själv valde tryggheten i Jitex framför äventyr långt uppe i norr (Sunnanå) eller långt nere i söder (Malmö).

Det har ofta sagts att Vickan var lite väl stor i orden under den perioden i sitt liv. Vickan beskriver sig själv (i Wegerups bok Damelvan) i yngre år som "en rätt arg person".
I Jitex passade tränarlegenden Kaj Hansson på att ta ned den 163 centimeter korta anfallaren på marken, ordentligt genom att - tillsammans med Pia Sundhage, dåvarande förbundskapten för det svenska U21-landslaget - ställa krav på henne. Vickan nobbade en Jitexträning för att spara sig för en U21-landskamp och fick då beskedet att "tränar du inte med klubblaget så spelar du inte med landslaget". Efter det försvann bydivafasonerna. Men det hjälpte inte Jitex som trillade ur allsvenskan det året, storhetsperioden var förbi - för laget men Vickans guldkantade karriär hade knappt börjat. Hon lämnade Jitex för Älvsjö och gjorde succé. Älvsjö, som på den tiden var Sveriges bästa klubblag försvarade sitt SM-guld från året innan. Vickan vann både den allsvenska skytteligan och diamantbollen. Diamantbollen skulle hon tilldelas en gång till. Fem år efter succégenombrottet i Älvsjö var det återigen Vickans namn som lästes upp när diamantbollen skulle delas ut på Fotbollsgalan i Stockholm. Den utmärkelsen förtjänade hon genom fullständigt briljant spel under succéturneringen i USA. Vickan låg där bakom nio av de tio mål Sverige gjorde. Hon slet som ett djur och spelade på ett sätt som närmast kan beskrivas som gudomligt. Det var där och då som Fotbollsflatan blev frälst. Av Victoria Sandell Svensson och hennes gudomliga fotbollslir.
Efter det, det där magiska mästerskapet i USA har det snackats om att Vickan inte presterat lika bra. Tillåt mig protestera. Vickan har inte spelat på samma sätt som då. Men hon har knappast blivit en sämre spelare. Vickan har blivit en smartare spelare, klokare spelare och en kapten.

När Vickan nu lägger skorna på hyllan kommer hon att ha det svenska rekordet i antal fotbollslandskamper, 166 stycken. På dessa 166 matcher har hon gjort 68 mål. Förutom det har hon gjort 250 mål i allsvenskan på 263 matcher*.

Respekt var ordet!


*I skrivande stund återstår det fortfarande 4 allsvenska matcher innan Vickan avslutar sin fantastiska karriär.

2 kommentarer:

  1. Cool och kul att hitta din blogg! Bokmärke...

    Rainer

    SvaraRadera
  2. Grejt!
    Att du ser det så tolkar jag som något positivt.

    SvaraRadera