X

Ex. Två bokstäver som väcker olika tankar beroende på vem som ser dem. Vissa anser att man alltid ska hålla kontakten med sina Ex då de positiva egenskaper personerna besitter inte försvinner i och med uppbrottet. Andra tycker att Ex är ex och aldrig bör bli något annat, de är, när förhållandet tar slut, automatiskt utraderade ur ens liv.
Fotbollsflatan har alltid tillhört det första släktet. De släktet som tror att man väljer ganska rejält vilka människor man vill ha nära och har förhållandevis hårda krav på vad både kärleksförhållanden och vänskapsrelationer ska innehålla. Och om någon faller inför dessa ramar vill jag ha kvar den människan i mitt liv så länge så möjligt, på de plan som för stunden fungerar bäst. Jag har alltså alltid velat ha en kontakt med de där Exen. Att det inte alltid blivit så är en helt annan historia, det blir helt enkelt inte alltid som man tänkt sig - speciellt inte när känslor finns med i spelet.
Men för mig är det lika ologiskt att sluta umgås med ett Ex bara för att hon blivit just ex som att sluta tycka om Ludmila Enqvist som häcklöperska (bara) för att hon dopat sig som bobåkerska. Jag säger inte att man ska acceptera dopingen eller att man ska se förbi den. Däremot säger jag att de positiva minnena inte försvinner för att negativa dyker upp. De positiva minnena är något man alltid bör komma ihåg och bära med sig.
Alltså, jag har alltid tyckt att man ska ha kontakt med sina Ex. Man behöver nödvändigtvis inte vara bästa vänner, men man bör kunna springa på varandra då och då - prata gamla minnen och bli uppdaterad på den andres liv.

Det var då. Det var innan Exet med stort E dök upp. Innan Exet med stort E blev just det. Exet propagerade för det där med att hänga med sina Ex. Väldigt mycket, ofta och tydligt. Hon propagerade för rätt mycket det där Exet. Polygami, relationsanarki, kristendom - you name it (jag borde alltså ha hört varningsklockorna klinga). När hon väl blev Exet med stort E var hon plötsligt inte polygam eller relationsanarkist. Och hon ansåg inte heller att man skulle hänga med sina Ex. Eller i alla fall inte med MIG.

Nu nås jag av nyheten att det är slut mellan Exet och hennes nya Ex. Och sen ringer min telefon. Exet med stort E ringer. Jag tvekar men svarar tillslut. Försöker låta kylig och cool. Försöker låta upptagen och stressad, försöker låtsas om att jag inte blir påverkad av henne. Epic fail! Hon förstår, hon läser mellan raderna. Hon tycker att vi ska umgås. För att jag är en fin och bra människa som hon vill ha i sitt liv. Jag påpekar att det inte var så det lät för några månader sedan och undrar vad som förändrats. Hon pratar om sitt nya Ex hur hon påverkan henne. Jag säger att jag förstår, att jag beklagar att det gick som det gick med det nya Exet, jag menar vad jag säger. Vi pratar ett tag, uppdaterar varandra på livet. Exet med stort E föreslår en fika. Jag undrar, efter en tids tystnad, vad jag skulle få ut av det. Det blir tyst i luren. Exet med stort E hittar inget svar. Jag konstaterar att ibland ska man låta Ex vara just Ex och inget mer.