Legenden och Fotbollsflatan bollar under onsdagen idéer inför kommande nummer av den tidning som de båda skriver för. De kommer fram till ett bra uppslag till Fotbollsflatan och bestämmer att FF även ska skriva en krönika. Efter att allt fotbollssnack är avklarat faller vi in på saker så som diskriminering i samhället, könskampen på och utanför idrottsarenorna och männens våld mot kvinnan - utifrån Akademikerns teorier.
Legenden konstaterar att det är lite roligt att vi befinner oss mer än 60 mil ifrån varandra och att vi aldrig träffats men att vi trots de,t och en ålderskillnad på mer än 30 år, alltid har massor att prata om och att det är meningsfullt att prata med Fotbollsflatan. Ett inspirerande idéeutbyte äger rum då vi pratar och ofta blir man bekräftad i sina tankar och åsikter - alternativt får man se på saker ur en annan synvinkel. Fotbollsflatan håller med. Muttrar att "ibland glömmer jag liksom bort hur stora skillnader det är mellan oss. Jag är en ung student som tror att hon kan allt - du kan allt! Och du har spelat i landslaget, vunnit EM- och SM-guld. WORD!"
Fotbollsflatan och Legender lägger, efter ungefär en timmes mer eller mindre meningsfullt tjatande om framför allt fotboll och den guldstrid som snart ställs på sin spets, på och konstaterar att de snart kommer höras igen. Och snacka fotboll, utbyta idéer och tankar.
Jag tänker tillbaka på första gången jag konverserade med Legenden. Den gången var det via mail och just då klickade vi inte riktigt lika bra som vi tycks göra idag, eller hur ska man uttrycka sig?
Jag klagade på att Legenden valde att döpa om sin damfotbollstidning efter en världsberömd fotbollsspelare. Jag påståd att hon, och många andra, strök denna stjärna medhårs no matter what. Jag klagar och jag gnäller i ett mail som, pga antal tecken, skulle kunna gå under namnet novell. På den sista raden väljer jag att skriva att Legenden - trots all kritik - gör att bra jobb och att det är grejt att hon gör det jobb ingen annan tycks bry sig om. Men förutom det klagar jag i hela mailet.
När Legenden svarar väljer hon att gå till motattack. Hon talar om att jag inte har med att göra varför hon väljer att döpa sin tidning efter den berömda fotbollsspelaren. Hon talar om att hon inte alls stryker den spelaren medhårs. Hon talar om att hon inte alls håller med om kritiken. På sista raden väljer hon att skriva att hennes tidning behöver sådana som jag - sådana som vågar säga vad de tycker, sådana som kan damfotboll och som har koll på språket. Men förutom det är hon rätt sur i hela mailet.
Det var så det började, för lite mindre än ett år sedan. Det känns komiskt att vi nu sitter och pratar i telefon och trots att vi ibland har olika åsikter kan diskutera och skratta. Utvecklas och filosofera. Är det inte så det bör vara med alla människor man väljer att omge sig med?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men visst måste det va så att det är skillnad på spelare och spelare även bland er journalister?
SvaraRaderaMärks ju i alla fall bland vissa kommentatorer om inte annat...
Nu får du gärna specifisera frågan. Skilland på spelare och spelare utifrån vilken kritik de får av journalister? Eller att olika spelare behandlar journalsiter på olika sett?
SvaraRaderaJAG vet med mig att det finns spelare jag tycker bättre eller sämre om och brukar försöka ha det i bakhuvudet när jag tex skriver om en spelares insatts i en match. Men ibland lyser personliga åsikter igenom. Jag kan tänka mig att det är lika för de flesta journalister.
Sen är jag rätt säker på att spelare och spelare behandlar journalsiter på olika sett. Har tex. blivit avsnäst av en av Sveriges bästa när jag ställde en specifik fråga medan en annan spelare svarade artigt och trevligt på samma fråga.
Men det är ju också skillnad på person och person, hehe ;)
Jag menar att vissa spelare(precis som du själv skrev) blir strykna medhårs oavsett vad de presterar. Och då menar jag inte bara vad de får för kritik från er journalister utan i största "allmänhet".
SvaraRaderaKan bara ta Marta som ett exempel. Jag tycker hon är en fantastisk spelare men även en av de spelare som spelar fulast av alla damspelare. Visst hon får väldigt mycket stryk men vissa saker hon gjort hade i samhället renderat i misshandel. T.ex. hennes knytnäve på Fagerström eller sparken på Wilhelmsson. I sånna lägen tycker jag journalister(men även spelare) är för dåliga på att markera att det är fel.(i och för sig blev hon avstängd i 3 matcher.)
Sen förstår jag mycket väl att vissa spelare är trevligare och roligare att prata med. Men bara för att de är trevliga så ska de inte undgå kritik. Nu är inte det riktat mot dig eller ovannämda tidning i ditt inlägg, utan bara att det känns som det är så bland många tidningar(speciellt kvälls). Men även en viss person på en stor tv-kanal har tydliga favoriter.