Ställer er upp och applådera Linköping OCH Umeå

När slutsignalen, en kylig lördagseftermiddag, hördes på Folkungavallen stod Fotbollsflatan upp och applåderade. Hon applåderade ett vackert Linköping som då tagit ett stadigt grepp om Victoriapokalen. Jag applåderade ledaren Seger, trotjänaren Karlsson, kaxiga Kosse, tuffa Landström, nollan Lundgren, våghalsen Ikidi, trygga Rohlin, tränaren Wikman. Och alla andra som på ett eller annat sätt varit med under säsongen och gjort Linköping till Sveriges bästa damlag.
Men jag applåderade också ett visst svartgult förlorarlag.

För även om Umeå var tama och bleka i matchen mot Linköping och även om jag egentligen aldrig gillat Björkstadens stolthet tycker jag att de förtjänar applåder. Inte för denna säsong, eller spelet de visade upp mot Linköping men för allt de faktiskt lyckats med genom åren.
Det kändes som rätt läge att applådera dem nu. Det kan låta ologiskt att ett lag som under denna säsong varit sämre än på många år och som mot Linköping helt saknade förmågan att anfalla nu applåderas av mig, Fotbollsflatan - anti-Umeå-brud-number-one. Men nu förtjänar Umeå alla applåder de får. För att det som laget byggt upp och det som Umeå gjort för svensk damfotboll är så enormt stort att jag stundtals tappar orden. Och för att det tar slut nu.
Umeås storhetstid är över. Det fanns en tid då alla landets bästa spelare ville till Umeå. Det fanns en tid när halva landslagstruppen bestod av Umeåbrudar. Det fanns en tid då Umeå vann allsvenskan lekande lätt. Men det tiden är nu förbi. Umeå IK:s storhetstid är över.
Vi kommer säkerligen få läsa och höra om att Umeå snart är tillbaka igen. Britta Åkerlund och hennes stab kommer att säga så. Men jag är övertygad om att det inte är sanningen. Umeå kommer inte att komma tillbaka. Inte under en femårsperiod i alla fall. Pengarna finns inte längre eftersom att det slott Umeå under många år blåst in luft i nu har exploderat och trasats sönder. Och utan pengar inga lirare. Bachmann, Rasmussen och Yamaguchi försvinner till USA. Dessa spelare kan Umeå inte ersätta - för att de pengarna inte längre finns. Och fler spelare kommer att lämna innan säsongen 2010 drar igång. Kvaliteten, pengarna och förmågan att vinna finns inte kvar hos Björkstadens stolthet. Så ställ er upp och applådera dem för vad de åstadkommit
Det är de värda alla applåder.

Men glöm inte bort att applådera Linköping. Glöm inte bort Seger, Karlsson, Kosse, Larsson, Landström, Lundgren, Ikidi, Rohlin, Wikman och alla andra som igår - och idag och under hela denna säsong - skrivit första kapitlet på en ny saga.