The Boss och katter

Stadsbo som man blivit under den senaste månaden på grund av umgänget med Tyskan, har jag börjat hänga på stans flatklubbar. Eller en av stans flatklubbar alltså, en så länge har jag inte direkt utforskat marknaden fullt ut utan bara valt att besöka den klubb som ligger drygt 3 minuters gångväg från den lilla etta där jag och Tyskan spenderar vår lediga tid. Hur eller hur, förra veckan var det dags igen. I sällskap med Tyskan, Mulle, Snyggot, Speakern och Butter stövlade jag in på Momma lite efter halv nio på kvällen. Vi slog oss ned vi ett bord, jag hälsade kort på The Boss och beställer två öl – en till mig och en till Tyskan. Kvällen flyter på i ett bra tempo och efter en stund bestämmer jag mig för att gå bort och byta ett par ord med The Boss, i farten säger jag till Tyskan.

”Hur mycket ska vi sätta på att det första hon frågar är vem av er alla som är den berömda Tyskan?” The Boss har nämligen redan förklarat att hon inte tror på snacket om vi är bara vänner.

”Men, fattar hon inte det så är hon ju dum!” suckar Tyskan och mycket riktigt, det första The Boss gör är att be mig peka ut Tyskan.

Senare under kvällen kryper det fram att hela mitt sällskap mer än gärna skulle strula med The Boss, även hetrobrudarna. Funderar fortfarande på om det är något jag ska delge The Boss, finns ett risk att hennes ego då blir alldeles outhärdigt stort.

När jag, under ett kort ögonblick av kvällen försvinner ut ur Tyskans närhet ser jag henne, hon med katten. Fotbollsspelaren som helt enkelt inte vill skylta med sitt privatliv och således inte skriker ut att hon bor tillsammans med en kvinna utan, som många andra, pratar om ”katten”. Låt mig upplysa er om att många fotbollstjejer i allsvenskan och landslaget har katt. Efter 7 öl är det en bedrift att jag valde att inte gå fram till fotbollsspelaren utan istället viker av till toaletten. Efter det går jag och Tyskan den korta promenaden hem. Jag tänker att Stockholm är en bra stad, många snygga brudar.