Andas med mig!

Jag skulle vara singel, roa mig, hångla massor, flörta ännu mer. Men det blir aldrig som man
tänkt sig va?

När Härlig frågade chans och jag svarade ja såg jag det mest som ett skoj. Ett sådant där barnsligt bus. Ungefär som när jag frågade chans på en söt liten pojke som satt bredvid mig under luncherna på lekis. Jag skulle vara fri som en fågel men ändå ha tryggheten i att fanns det ingen annan att hångla med så fanns ju Härlig.

Imorse vaknade jag runt halv nio, Härlig lika så. Jag vänder på mig i sängen, lägger armen över Härligs mage men ändrar mig och tar bort den igen.
Inom loppet av några sekunder känner jag hur Härlig tar min hand och återigen placerar den på sin mage.
Hennes hand på min hand på hennes mage.
Vi andades tillsammans och det var då jag insåg att jag är rökt, körd, såld!

Den lilla gesten, handen på handen på magen, fick mig att inse att det verkligen aldrig blir som man tänkt sig.

Vi andades tillsammans och jag insåg att jag är kär.