Pappa säger att smygreklam är bra, men fult. Men jag hävdar att han har fel. Smygreklam är bra och bara bra. Och vill man inte ha den vara som smygreklamen berör så får man tacka nej, annars är köparen den osmarta och inte säljaren. Så därför ska jag nu göra smygreklam för Marta fotbollsmagasin – personligen har jag alltid trott att tidningen heter Fotbollsmagasinet Marta, men tji fick jag. Marta (tidningen alltså, inte spelaren – ni vet, hon från Brasilien som tidigare lirade i Umeå IK) är en grym tidning för alla er som har damfotboll som ett stort intresse. Att tidningen marknadsför sig under slogan ”Marta Fotbollsmagasin – Inspiration för tjejer med fotboll som livsstil” är bara att beklaga. Det är nog en miss helt enkelt. Det slår mig att jag ännu inte påpekat denna miss för Legenden och jag skriver ned det på min kom-ihåg-lista. För Marta är inte bara till för tjejer med fotboll som livsstil. Det är en tidning till för alla som gillar brudar som lirar boll. Kille eller tjej eller transperson. Hon, han, hen. Det spelar liksom ingen roll. Gillar du damfotboll är det Marta du ska läsa, oavsett vilken könstillhörighet anser dig tillhöra.
Idag landade årets sista nummer i min brevlåda*. Och detta nummer är det bästa hittills. För att inte prata om det snyggaste. När Legenden och Fotbollsflatan talades vid i torsdags morse sa Legenden ”jag sitter här med nya tidningen framför mig. Och jag kan säga att det är en snygg tidning”. Hon överdrev inte. Detta nummer är helt enkelt sjukt djävla snyggt. Sara Thunebro är snygg, den stilrena vita bakgrunden likaså. De röda detaljerna också.
Och innehållet sedan. Jag utgår från att du som läser detta känner till Linköpings magiska fotbolls år 2009? Och att du vet vilka de tre gamla lirarna Malin, Moström, Swedberg och Andersson är. Du har säkerligen hört namnet Marika Domanski Lyfors några gånger. Du vill säkert läsa om det svenska landslaget – det sargade landslaget? Och du tar tacksamt emot råd runt ätstörningar? Eller hur? Jag tänkte väl det.
Och innehållet sedan. Jag utgår från att du som läser detta känner till Linköpings magiska fotbolls år 2009? Och att du vet vilka de tre gamla lirarna Malin, Moström, Swedberg och Andersson är. Du har säkerligen hört namnet Marika Domanski Lyfors några gånger. Du vill säkert läsa om det svenska landslaget – det sargade landslaget? Och du tar tacksamt emot råd runt ätstörningar? Eller hur? Jag tänkte väl det.
Dock finns det en artikel i detta nummer som inte riktigt håller samma höga klass som tidningen i sin helhet. Det är den om Damallsvenskans mesta spelare. Den artikeln är inte så vidare värst bra. Intressant? Jo. Lite smårolig? Man vet inte men jag kan tycka det. Ärlig? Oja, speciellt rörande Therese Brogårde. Men artikeln i helhet får, nätt och jämt, godkänt. Det är Legenden och Fotbollsflatan rörande överens om. Men nästa gång kommer författaren till den artikeln att bidra med bättre journalistik. Då kommer hon att skriva en artikel om ett nyblivet utlandsproffs. En kaxig brud som nu konkurrerar om en startplats i landslaget, på riktigt. Vem spelaren är får du veta när första numret årgång 2010 dyker ned i din brevlåda. Tills dess får du hålla till godo med den sjukt snygga tidningen som avslutar detta damfotbolls år. Men det är ju tusan inte fy skam det inte.
*Är detta en tidning som kan intressera dig? Gå då in på Martas hemsida och klicka dig runt tills du sett till att denna tidning hittar hem till din brevlåda.
Hej, FF!
SvaraRaderaDu har nog lite fel, faktisk, när det gäller artikeln om Sveriges mesta damfotbollsspelare. Den var mycket kul att läsa, lagom i omfång och språkligt spänstig. Inget att skämmas för! Själv är jag ansvarig för en artikel i senaste MARTA, så jag vet hur det känns att jämföra sig med andra...
Var inte bitter! :)
Hälsningar Rufus