Mitt i julstressen - Simon Bank

Julstöket pågår för fullt mitt ute på landet i det hus som Fotbollsflatan fortfarande envisas med att kalla hemma. Att mamma brutit foten gör att Fotbollsflatan för första gången inte anländer till dukat bord. Ibland hinner jag smita ifrån och då är det till den värld jag trivs bäst i. Damfotbollens värld. När Fotbollsflatan tittade igenom alla de kartonger, som pga platsbrist på internatet, som står kvar i barndomshemmet hittade hon den där tidningen hon leta efter ack så länge. Det ända felet med Sportmagasinets decembernummer 2003 är att damlandslaget inte pryder dess framsida. Annars är det en perfekt tidning – okej, inget är perfekt med detta är så nära total perfektionism man kan komma. Framför allt Simon Banks reportage om det magiska mästerskapet. Varenda ord är väl avvägt. Ord och bokstäver bildar en perfekt symbios som ger texten eget liv. Det är, utan tvekan, den absolut bästa artikel jag läst, någonsin – alla kategorier. Ni som vet med er att den tidningen, decembernumret 2003, ligger på vinden och skräpar borde ta på er tofflorna och söka er för att leta upp den. För er som , olyckligt nog, inte har fått möjligheten att läsa denna fantastiska artikel jag pratar om ska Fotbollsflatan här återge det bästa av det bästa från denna story. Läs och njut.

34 dagar som gav Sverige ett damlandslag att älska
11 september – Göran Persson talar till nationen, han bekräftar uppgifterna att utrikesminister Anna Lindh avlidit efter det knivöverfall hon utsatts för på NK i Stockholm dagen före.
Från Arlanda lyfter flight SK 407 med destination USA. På planet sitter ett svenskt, anonymt, damlandslag.
14 oktober – Samma lag har gett en hel nation tröst, glädje och en fantastisk fotbollsupplevelse. I Kungsträdgården, ett stenkast från mordplatsen på NK, tar 13 000 svenskar emot landslagets hjältinnor.
Sportmagasinets Simon Bank följde VM-lagets 34 dagar långa resa in i svenska folkets hjärtan.
…
Lera och skratt
”Kom igen, tjejer, nu försöker vi trycka till lite i passningarna!” Per Hansson ropar, men det är instruktioner med ett leende. Vad annat kan man göra?
Sverige har kommit till Washington, USA:s politiska och administrativa centrum, men när de ska träna för första gången har både politik och administration havererat. Liksom vädret. Landslaget spelar tvåmål på en träningsplan vid Amerikan universety, men det är en plan som alla världens övriga planer sagt upp både släktskap och bekantskap med. En dyngåker, helt enkelt. En dyngåker som är så bottenlös att Jane Törnqvist genomför träningen utan att gildtackla en enda gång.
---
Under de följande veckorna kommer laget att brottas med en orkan, dåliga träningsplaner, arrangörsmissar, kallt väder, varmt väder, försenade flygplan, sportsliga motgångar, flyttade matchtider, inställda träningar, skador, dopningsdramatik och livmoderskramp. Sara Call ska slita av ett korsband för andra gången på ett VM i USA. Salina Olsson, Hedvig Elander* och Frida Nordin ska inte få spela en enda sekund. Caroline Jönsson ska komma att uppleva nog med helvete för en hel livstid. Men ingen gnäller.
”Det fanns en känsla i det här laget som alla delade. Vi kan vinna VM tillsammans, vi vet verkligen att vi kan det. Den känslan kommer jag att bära med mig resten av livet”, säger Hanna Ljungberg.
…
38 minuter som skakade Sverige.
Caroline Jönsson är först ut för att värma upp, precis som vanligt.
Men ingenting är som vanligt.
Det spelar ingen roll att hon skulle kunna flytta berg för att få spela en här matchen, för hon kan inte rubba det besked som 38 minuter före avskark kommer från läktaren. Sune Hellström, Lars-Åke Lagrell och Susanne Erlandsson fattar beslutet som ingen trodde att de skulle behöva fatta.
Caroline Jönsson får inte spela.
…
Stjärnorna
Det har gått lite mer än en månad sedan ett svenskt landslag reste till USA med en gemensam känsla som Hanna Ljungberg formulerade i en mening: ”Vi kan vinna VM tillsammans, vi vet verkligen att vi kan det.”
Det blev ett silver, men Malin Moström ler när bussen sakta svänger in mot Kungsträdgården.
”Jag är stolt över vad vi gjort, trots att vi inte nådde ända fram, säger hon och funderar en sekund innan hon fortsätter.
”Vi tog vårt guld när vi kom hem.”
...

Är det inte bra så säg? Fotbollsflatan torkar bort fukt som samlat sig under ögat innan hon sugs tillbaka in till verkligheten, julen och stressen.

*Lindahl är givetvis det korrekta namnet på Sveriges tredjemålvakt under VM 2003. Hur Mr Bank kunde missa det är en gåta Fotbollsflatan låter förbli obesvarad.