Jag erkänner - Jag ÄR flörtig

Den senaste tiden har Fotbollsflatan:
Fått både ligga och hångla, blivit allt för full på den där festen – tydligen slogs jag med bröd som vapen, haft många intressanta diskussioner med många olika människor - vissa mer givande än andra; när Blondie försökte övertyga mig om att Moderaterna inte vill privatisera lämnade jag den diskussionen, pluggat som en tok men inte tillräckligt, lokaliserat sina problem med hjälp av professionell hjälp, fått en djälva massa beröm från ”viktiga fotbollsmänniskor”, blivit förbannad på arbetsgivaren – kommunikation tack!, fått en kärleksförklaring av en snygg brud, blivit outad som Djurgårdare, gjort bort mig inför den assisterande förbundskaptenen, imponerat på förbundskaptenen himself, fått en arg blick av KIF Örebros tränare – tydligen får man inte ställa vissa frågor, socialiserat med fotbollspampar, haft munhugg med enögda supportrar, börjat gråta under en match, sett en grym match från WPS och således blivit avundsjuk, smörat för människor jag inte gillar – vad gör man inte för att slå sig fram?, velat skjuta idiotiska projektkamrater - än idag finns det vissa jag vägrar prata med, hängt på akuten med 2-åring i knät: ”jag tycker om dig, du är snäll” - hjärtat smälte, avstyrt en smärre katastrof på jobbet - och det var då stressen sög tag i mig, kallat Marie Hammarström för Kristin – enäggstvillingar alltså..., haft telefonen på under en presskonferens - The Boss passade giiiiveeetvis på att ringa just precis då, skämtat om finskan vid fel tillfälle, sovit sämre än någonsin, varit arg på Glädjen - när tv laggar under fotbollsmatcher lackar FF, bråkat med Akademikern - på grund av journalisten på fyran, hjälpt bruden in i en ambulans, fyllt år, busat med heterobruden på mer än ett sätt - mer än så säger jag inte, blivit utskälld av Bitterflatan – tydligen får man inte byta namn på brudar i bloggen, sett på fotboll utanför Stockholmsområdet, missat årets flatfest - Sorry Momma, sett en djävla massa fotboll - 15 allsvenska matcher so fare, intervjuat en sur AIK:are, käkat lunch med förbundskaptener, nåtts av nyheten om att (O)härlig och Katten nu lovat varandra evig kärlek - grattis, verkligen..., diskuterat EM 2013 med viktiga människor, sett en herrallsvensk match för första gången någonsin - Djurgården - Mjällby var ingen höjdare, skapat ett twitterkonto till jobbet, pluggat sjukt mycke men ändock på tok för lite, umgåtts alldeles för lite med Fantastiska 4:an, blivit uppraggad av - men dissat - skäggiga damen, hängt på världens bästa tjejjour och på så sätt återigen börjat umgås med Beckham och vägrat ligga med Happy - som nu påstår att jag misstolkade och att hon inte alls ville ligga med mig.

Men framför allt har jag, återigen, passerat den där hårfina gränsen och återigen är det konstaterat att jag är flörtig. Och tro mig, ibland är det inte positivt. Helt plötsligt befinner Fotbollsflatan i en röra hon inte riktigt förstår hur hon hamnat i.
Under de senaste månaderna har FF flörtat ihärdigt med Auktoriteten. Bara för att det är kul. Bara för att hon vill testa gränser och för att hon helt enkelt inte kan sluta flörta när hon väl börjat. Och nu sitter hon i en jobbig sits där hon varken vet ut eller in. Typ.