Finns i sjön?!

Under en diskussion mellan Auktoriteten och Fotbollsflatan yttras följande ord.

Auk: Så, vad är det för spel du pratar om egentligen. Flatspelet, eller vad är det du väljer att kalla det?
FF: Äh, det är inte så komplicerat egentligen. Två brudar tycker om varandra men gör allt för att INTE visa det. Du vet, en värld fylld av oskrivna regler och... lalala.
Auk: Okej, och hur bryter man spelets oskrivna regler?
FF: Kläcker väl ur sig något i stil med ”Alltså, jag är djävligt trött på att spela finns i sjön!” och så hoppas man på det bästa. Men ofta säger man ingenting. Vem vågar chansa? Det är ju inte så hett att lira patiens heller liksom. (stort skratt från båda parter).
Auk: Så, det är alltså en pokerkväll man ska bjuda in dig till?
FF: (tystnad) Öhm, alltså... Man vet inte.

Hon har fest i kväll, Auktoriteten alltså. Hur vet Fotbollsflatan det? Sent om sides fick Fotbollsflatan en inbjudan som hon snabbt tackade nej till. FF är nu rädd att svaret kom alldeles för snabbt. För oavsett om hon är väl medveten om att detta spel inte är bra och att hon befinner sig på alldeles för djupt vatten vet hon också att hon farsineras av detta. Något så oerhört. Och inte fasen vill hon att det ska sluta? Eller? Nej, nej, inte sluta. Men inte heller gå längre än det redan gjort. Eller? Rent krast är det inte Fotbollsflatan som är ute på djupt vatten. Det är hon. Det är hon som är auktoriteten, inte jag. Det är hon som agerar på fel sätt. Inte jag. Jag spelar bara med. Men vem är det som har jokern på hand? Vem är det som bestämmer hur korten ska spelas.