hur menar du?

Efter en sen lunch, en dusch och försök till sömn sätter sig FF och Härlig ned med en kopp te. Redo att diskutera den irritation som FF känner.

Härlig: Hur menar du med att det inte finns plats för dig i den här relationen?
FF: Det känns som att du pratar om ditt liv, polyparet och the Prins, och jobbet… Och jag lyssnar, lyssnar och lyssnar.
Härlig: Jag har faktiskt sagt att du ska säga till om du inte vill lyssna!
FF: Men aaah! Jag VILL lyssna! Men just nu känns det som jag vet mer om polyparet och The Prins än du vet om mig. När jag umgås med dig vill jag umgås med dig och inte dem.
Härlig: Hur menar du?
FF: Det känns som jag inte tar plats i relationen. Men det känns också som att jag inte får utrymme heller.
Härlig: Jag förstår inte hur du menar. Vill du att jag inte pratar om Polyparet och The Prins på ett tag?
FF: NEEEEJ! Sluta, du förstår ju inte! Alltså, jag har sjukt svårt att be om saker. Och jag försöker verkligen känna av vad andra människor vill prata om. Och om du vet att jag har en pissig period och sen inte frågar om det tolkar jag det som att du inte vill prata om det.
Härlig: Jag vill verkligen verkligen prata om dig, lära känna dig ännu bättre. Jag vill så gärna höra om dig, förstå dig.
FF: Jag VET det. Men jag måste känna det också. Och just nu känner jag det inte. Jag menar, vi har umgåtts konstant i två dagar men du har inte frågat hur jag mår en enda gång och du vet du ändå att jag haft en sjukt jobbig vecka.
Härlig: Förlåt! Vill du prata om det nu?
FF: Nej, verkligen inte!
Härlig: Varför inte?
FF: För att jag har svårt att prata om det och… Ja, jag måste känna att du vill lyssna.
Härlig: Jag vill lyssna!
FF: JAG VET, men jag måste känna det också